#sistabriefen

I syskonskap och solidaritet, för en bättre bransch


 

 

SCROLL DOWN


#sistabriefen

I syskonskap och solidaritet, för en bättre bransch


 

 

"Där läxade han som en blixt från klar himmel upp mig för att jag inte hade gjort den manlige CD:ns jobb. Ett jobb som jag varken hade fått lön, mandat eller i uppdrag att göra."

Året när jag fyllde femtio var ett skitår. Min pappa hade nyss dött, min mamma låg på dödsbädden och en massa andra personliga problem hade tärt mig enormt. Mitt ljus i tunneln var en resa som jag kostat på mig födelsedagen till ära. Allt detta var min VD mycket medveten om när han timmar innan jag skulle åka kallade in mig på sitt rum. Där läxade han som en blixt från klar himmel upp mig för att jag inte hade gjort den manlige CD:ns jobb. Ett jobb som jag varken hade fått lön, mandat eller i uppdrag att göra. Utan omsvep berättade han att han var fine med att den manlige CD:n inte lyft ett finger i CD-skapets riktning men att han räknat med att jag (oombedd) skulle styrt upp det kreativa, för ”vi trodde att du var en stjärna”.

Vidare berättade han att jag nu inte längre var aktuell för ledningsgruppen som han tänkt ta in mig i, eftersom han ”ju inte kunde lita på mig”.

Byrån i fråga var väldigt mansdominerad och man hade ingen aning om hur man skulle hantera kvalificerade kvinnor. Strax innan händelsen jag just berättat om hade exempelvis en manlig projektledare (tio år mer junior än jag men väldigt maktorienterad) mailat mig och berättat att jag inte fick han någon direktkontakt med kunder, att all kundkommunikation skulle gå via honom. När jag sa att jag inte kunde jobba under sådana premisser (det vill säga hans obehagliga maktutspel när jag var i ett så skört tillstånd) fick jag gå från byrån.

Detta är inte #metoo ifråga om sexuella övergrepp, utan bara ett par alldeles för typiska exempel, dels på hur sexismen härjar på byråerna, dels en av många avgörande anledningar till varför jag nu istället jobbar som frilans.

"Fler unkna incidenter och historier. Jag lämnar branschen efter några år, trött på gubbtugg, diskriminering, omoderna hierarkier och sexism. Ger upp helt enkelt och använder min begåvning på andra håll."

Personalfesten i skärgården blir en ansträngande dag. Chefen/VD:n har ansatt mig ett tag, jag har avböjt på alla tänkbara sätt. Mannen är gift, har små barn, är dubbelt så gammal som jag och jag är varken attraherad eller intresserad. Nu blir jag oavbrutet "attackerad", hela utflykten. Han ska ha kyssar, sitta bredvid mig, klämma, hålla om. Jag smiter undan, kollegerna försöker avleda honom men ingen säger något. Eländet peakar i båten på väg hem då han kräver att jag ska sitta i hans knä medan han kör, "annars kanske vi går på grund". Jag tar i stället hand om en sjösjuk kollega.

Dagen efter går jag in på hans rum och talar om vad jag tycker om hans beteende och att jag vill att det ska upphöra. Han säger att jag är löjlig, pryd och att jag förstorar upp.

Efter det blir han otrevlig. Driver med mig inför kolleger och kunder, ställer orimliga krav på arbetsinsats och arbetstid, kritiserar min insats. Det är en liten arbetsplats och stämningen blir sämre och sämre, kollegerna pratar med mig, tar ställning för mig men ingen vågar säga något till honom.

Jag säger upp mig efter några månader. Han surnar till och skäller ut mig, men försöker nästa dag få mig att stanna genom att höja min (låga) lön med 25%. Jag slutar, flyr till första bästa byrå med samma lön som den jag haft.

Och på den byrån fortsätter det: fler unkna incidenter och historier. Jag lämnar branschen efter några år, trött på gubbtugg, diskriminering, omoderna hierarkier och sexism. Ger upp helt enkelt och använder min begåvning på andra håll.

"Det var mer eller mindre kutym att killar kröp ner hos tjejer som hade somnat och försökte tafsa lite"

När jag gick på Berghs var det många sena nätter både med och utan fylla. Det var mer eller mindre kutym att killar kröp ner hos tjejer som hade somnat och försökte tafsa lite (ja ibland blev det säkert hångel också, men poängen är ändå att man tog chansen på en sovande tjej?). Många av kreatörerna jag pluggade med är nu mäktiga, seniora kreatörer och cd:s både på svenska och utländska byråer.

"Han tryckte in mig i ett hörn på köket på kontoret och stod över mig och skrek. Jag var livrädd och till slut skrek jag ”hjälp” så högt jag kunde"

Kom direkt från utbildning till en ganska liten men framstående reklambyrå i Sthlm. Min närmast chef var närmare 40 och man, jag va 26 och det var bara vi två som jobbade inom samma område på byrån. Under de 3 åren vi jobbade ihop tryckte han konsekvent ned mig verbalt.

Exempelvis pratade han så mycket om att jag var osmart att jag till slut gick och tog ett IQ-test hos Mensa som visade att jag var långt över genomsnittet. Han lyckades alltså komma så långt under skinnet på mig att jag, som aldrig har tyckt det var viktigt att bevisa något för någon annan tog ett jävla IQ-test för att trycka upp i ansiktet på honom. Det kulminerade när vi hade en oenighet om strategin till en pitch och han för första gången lyckades skrämma mig genom att hota mig fysiskt.

Han tryckte in mig i ett hörn på köket på kontoret och stod över mig och skrek. Jag var livrädd och till slut skrek jag ”hjälp” så högt jag kunde, på ren instinkt och en (manlig) projektledare kom rusande och slet bort min chef. Jag gick rakt ut från kontoret och åkte på en planerad långhelg. När jag satt på flygplatsen fick jag ett sms från chefen där det stod ”ha det så mysigt i Paris, och tänk inte på detta nu. vi snackar när du kommer hem :)”. Han trodde att JAG va orolig för hur han mådde efter bråket? När jag kom tillbaka ringde jag och tackade ja till ett annat jobb som jag hade haft liggande i flera månader och gick raka vägen till jobbet och sa upp mig samma dag.

"Övriga kollegor och chefer har varit snabba med att försöka använda min läggning och privatliv för att plocka poäng. De flesta har tagit distans."

Varje gång det har kommit ut på en byrå att jag inte är straight så har mina manliga design- och kreatörskollegor slutat snacka och vara vänskapliga med mig. Från att vara någon en kan jobba och ha kul med så har jag blivit någon ointressant, någon som en inte kan få ut något av. En som inte bekräftar tillräckligt. Övriga kollegor och chefer har varit snabba med att försöka använda min läggning och privatliv för att plocka poäng. De flesta har tagit distans.

"Såhär gör vi: jag frågar dig över hela kontoret om dina pattar är riktiga. Du svarar ja, vill du känna eller? Och så går vi in på toaletten och så låtsas vi att jag känner på din bröst därinne."

1 – Första byrån i Stockholm Jag var 28 år och jobbade som copywriter på en reklambyrå i Stockholm. Jag var yngst och den enda tjejen. Under en lunch med en av mina chefer/delägare i byrån fick jag frågan om mina bröst var riktiga. Trots att jag var ganska van vid att få en hel del tvivelaktiga kommentarer från mina kollegor blev jag helt ställd och stammade fram ett svar. I någon slags genetisk undersöknings-psykos passade han även på att förhöra sig om hur det låg till med min mammas bröst; "Var de också stora?". På vägen tillbaka till byrån föreslog chefen att vi skulle "skoja lite med "grabbarna". Hans lysande förslag på hur det skulle gå till löd: "Såhär gör vi: jag frågar dig över hela kontoret om dina pattar är riktiga. Du svarar ja, vill du känna eller? Och så går vi in på toaletten och så låtsas vi att jag känner på din bröst därinne." Jag blev så paff att jag inte fick fram ett ord. När jag hämtat mig var min plan att invänta hans "lilla skämt" och inte följa hans regi utan ge honom svar på tal och skämma ut honom inför alla. Men frågan kom aldrig. Och om den hade gjort det så är min sorgliga övertygelse att jag inte hade skämt ut honom, utan mig själv.

2 – Första byrån Mitt första jobb som copywriter var på en av de största och mest välrenommerade byråerna i Göteborg. Jag blev headhuntad direkt efter avslutad utbildning. Jag var 26 år och ensamstående mamma. Vår CD, som gjorde anställningsintervjun med mig, sa vid ett tillfälle - inför alla på hela byrån - när han skulle läxa upp mig för att han tyckte en brödtext jag skrivit inte var tillräckligt bra: "att han måste ha varit bakis-kåt när han anställde mig". Samma person (som för övrigt var gift) uttryckte vid flera tillfällen på personalfester och AW:s hur kåt han var på mig. Tafsande var norm. Jag minns att jag drömde mardrömmar om honom, en återkommande mardröm var att han kom in i mitt sovrum och drog av mig mitt täcke.

"Han tänker på mig hela tiden. Kan inte sova. Jag är så vacker, så sexig, så spännande. Han tar upp våra möten och samtal. Hur jag tittat på honom, hur jag lett mot honom, hur jag förstått honom."

Jag är inhyrd på ett företag när det kommer en ny chef. Vi får bra kontakt och han visar stort intresse för mina idéer om hur kommunikationsarbetet kan läggas upp och bidra till hans uppdrag, en stor omorganisation.

Han ber mig allt oftare om råd och efter ett par månader frågar han om jag skulle vara intresserad av en anställning, av att vara kvar på företaget och driva förändringsarbetet tillsammans med honom. Jag tackar ja, jag har en master i strategisk kommunikation och förutsättningarna här känns på topp.

Men innan avtalet är påskrivet bokar han in ett lunchmöte med mig på stan. Jag förbereder mig för att kunna diskutera några pågående frågor men vid lunchbordet viftar han bort dom för att istället komma till sak. Han tänker på mig hela tiden. Kan inte sova. Jag är så vacker, så sexig, så spännande. Han tar upp våra möten och samtal. Hur jag tittat på honom, hur jag lett mot honom, hur jag förstått honom. Han säger att han kommit fram till att det skulle kunna komplicera vår relation om han ger mig en anställning på företaget, men att han istället vill ge mig ett personligt konsultuppdrag direkt underställt honom så att jag ändå kan vara där och hjälpa honom genomföra hans uppdrag. Och då, när han inte är min chef på ”det formella sättet” kan vi ju ha ett förhållande också tycker han. Han verkar helt ha glömt att han är gift. Min känsla av utsatthet, skam och äckel är avgrundsdjup och jag vill krypa ur min egen kropp.

"Du verkar ju söt, får jag slicka din fitta?, sa han när han lutade sig mot mig på Riche, mitt framför min chef och mina kollegor. "

Du verkar ju söt, får jag slicka din fitta?, sa han när han lutade sig mot mig på Riche, mitt framför min chef och mina kollegor.

Jag hade aldrig pratat med dig innan. Bara hört ditt namn när du lyftes till skyarna av kommunikationsbranschens elit och som förebild för morgondagens talanger i media och i mötesrummet.

Nu i efterhand och vidare reflektioner kring #metoo vet jag inte vad som gör mig mest chockad. Själva kränkningen, att branschen fortfarande håller dig om ryggen eller att du lyfts som förebild för vår bransch.

Det gör mig så jävla besviken.

"Han fortsätter prata och undrar om jag vill följa med honom hem. Nu direkt efter galan. Han tänkte på det under hela min presentation, och har inte kunnat släppa mig ur tanken."

Håller en stor presentation för min kunds ledningsgrupp. Har lagt ned massor med tid och är laddad till tusen. Marknadscehefen lyssnar uppmärksamt. Hon kommer med frågor och tar anteckningar. VDn sitter med sin dator uppe. Han jobbar med annat och svarar på mail. VDn för dotterbolaget tittat uppmärksammat och händer med på presentationen.

Dagen efter är det näringslivsgala i stan. Träffar VDn för dotterblaget som direkt kommer fram. Tycker jag har gjort en fantastisk presentation och är imponerad över resultatet. Jag blir glad och och säger tack. Han fortsätter prata och undrar om jag vill följa med honom hem. Nu direkt efter galan. Han tänkte på det under hela min presentation, och har inte kunnat släppa mig ur tanken. Dessutom är inte hans fru hemma ikväll.

"han och hans kollega på säljavdelningen har pratat om mig. Jaha, varför det undrar jag och får svaret att de pratat om hur jag är i sängen."

Träffar en stor kund ute på krogen. Han är jätteglad att ses och vi kramas, allt känns till en början bra! Tycker vi har haft ett bra samarbete och en bra dialog genom åren. Vi börjar snacka.

Han är full. Berättar att de har haft avdelningsfest och att han och hans kollega på säljavdelningen har pratat om mig. Jaha, varför det undrar jag och får svaret att de pratat om hur jag är i sängen. Jag går hem.

"- Jag opererade mig i morse, sa jag för att förklara. Då tittar kunden på mig, mina bröst och sedan på övriga män i rummet och säger: - Ja, jag ser det, dom ser ju väldigt bra ut, höhöhö."

Jag hade opererat bort ett födelsemärke i ena armhålan på morgonen. Efter lunch hade vi ett kundmöte. Kunden var man. Mina kollegor var män. Kunden bad om mjölk till kaffet och när jag sträckte mig efter det stramade det så i såret att jag ryggade tillbaka och tog mig åt armhålan. - Jag opererade mig i morse, sa jag för att förklara. Då tittar kunden på mig, mina bröst och sedan på övriga män i rummet och säger: - Ja, jag ser det, dom ser ju väldigt bra ut, höhöhö. Ingen säger något. Jag är tyst resten av mötet.

Hon ser ju ut som en gräsklippare kört över henne i ansiktet, men hon har ju jävligt fin kropp
— Ägare av deisngbyrå om praktikant

"Manlig VD som med egna ord beskriver sig själv som feminist berättade att han blivit gratulerad av tidigare gemensam manlig kollega till att ha anställt "hon den snygga""

Manlig VD som med egna ord beskriver sig själv som feminist berättade att han blivit gratulerad av tidigare gemensam manlig kollega till att ha anställt "hon den snygga" (jag). Min kompetens nämndes överhuvudtaget inte i sammanhanget. Det var tydligt att jag förväntades bli glad för "komplimangen" och när jag inte blev det blev det snabbt en obekväm stämning. Ett par månader senare valde jag på eget initiativ att lämna arbetsplatsen. Jag borde förstås ha reagerat redan vid anställningsintervjun när jag fick frågan om jag planerade att skaffa barn...

"Mycket riktigt. Efter det här tillfället så pratade han inte med mig och jag fick fint återgå till min diffusa roll och mina chanser att utvecklas i företaget var som bortblåsta."

Jag inser att det är så många gånger i min karriär som jag har fått utvecklas i min roll, sälja in nya projekt osv, så länge en manlig motpart har trott att det finns en chans att få ligga, men i samma sekund som mannen inser att han inte får ligga… Då försvinner mina möjligheter till avancemang.

För ganska många år sedan jobbade jag för ett företag där jag var en del i ett stort, internationellt kommunikationsprojekt. Jag var ung, och som det så ofta var när man var ung, så hade jag en ganska diffus roll. Till projektet anlitades det en oerhört senior projektledare från USA. En charmerande man i sisådär 50-års åldern. Han kallades för guru i branschen. Han var typ dubbelt så gammal som jag. Han fick tidigt upp ögonen för mig och gav mig möjlighet att utvecklas i min roll. Jag fick eget ansvar, fick leda filmprojekt och jobbade sida vid sida med den här mannen. Efter någon vecka eller två så hade vi AW hela projektgruppen, vi hade jättekul! När det var dags att skiljas åt i natten, så slutade det med att jag och den här amerikanske projektledaren stod ensamma kvar och pratade innan jag skulle ta tunnelbanan hem. Han frågade om jag inte ville följa med upp på hans hotellrum på Grand. Jag svarade såklart att nej, jag skulle börja dra mig hemåt. Han envisades och mina Nej blev allt tydligare. Han: - Följ med till hotellet, jag har ett oerhört lyxigt rum. Jag: - Nej, jag vill inte. Han: - Ingen behöver få veta något. Jag: - Nej, jag vill inte. Han: - Det vore bra för dig att följa med. Jag: - Nej, jag vill inte. Han: - Jag kan hjälpa dig att få en helt ny roll i projektet, jag kan se till att vi satsar på dig! Jag: - Nej, jag vill inte. Han: - Du kommer att få ånga det här. Jag: - Nej jag vill ändå inte.

Mycket riktigt. Efter det här tillfället så pratade han inte med mig och jag fick fint återgå till min diffusa roll och mina chanser att utvecklas i företaget var som bortblåsta.

"NI städar väl på toan efter runk? (Vänder sig mot mig) Dig behöver jag inte ens fråga för du är väl rakad hoppas jag."

Jag var 18 och hade landat första jobbet som AD-assistent på en Stockholmbyrå. Ensam tjej på jobbet.

Byråns största kund blev direkt ett problem. Han var typen som köpte polare med bjudevent och skröt om nonsens och mina chefer tvingades flina med. När jag var i närheten pratade och skämtade (eller vad vi nu ska kalla det) han om sex.

Vid en presentation avbryter han mig: ”Jag är så jävla trött på att det ligger könshår på toaringen på jobbet. Om man runkar TAR MAN VÄL BORT DET?? Och fan vad det runkas! Man kan tro att de inte får det de ska hemma! Hur gör ni (tittar på mina chefer)? NI städar väl på toan efter runk? (Vänder sig mot mig) Dig behöver jag inte ens fråga för du är väl rakad hoppas jag.”

"Sedan skrev om hur fin han tyckte att jag var, att mina bröst var ”amazing” och undrade om jag tyckte om att bli fotograferad."

Jag har drivit en egen firma sedan jag var 19 år och har titulerat mig som kreatör, skribent och grafisk formgivare. En kort period hade jag ett kontor i det lokala kulturhuset dit jag tog mina kunder för möten samt satt och arbetade om dagarna. I huset fanns en ljustekniker som jag tyckte var väldigt trevlig. Han var 50+ och jag var 19 år. Vi hejade på varandra varje och och ibland stod vi och snackade lite längre. En kväll lade han till mig på Facebook. Inget konstigt med det, tyckte jag. Men sedan började han skriva. Först trevande och oskyldigt. Sedan skrev om hur fin han tyckte att jag var, att mina bröst var ”amazing” och undrade om jag tyckte om att bli fotograferad. Jag bad honom att inte kontakta mig utanför jobbet mer och blockade honom. Två månader senare flyttade jag ut.

"Han ringde då mig som fick åka hem till honom och vabba i hans ställe hela den dagen."

Jag hade fått jobb som copy editor genom en annan anställd, jag var 22 år och hade 5 år tidigare jobbat som barnvakt hos den andra anställda. En av de första dagarna på jobbet var chefens 1-åring sjukt och hans fru ville att han skulle vabba. Han ringde då mig som fick åka hem till honom och vabba i hans ställe hela den dagen.

"va sa du lilla gumman, vicken jolig idé du kom på"

Direkt efter skolan fick jag jobb på ett reklamfilmsbolag, jag jobbade som regiassistent och fick direkt många seriösa egna arbetsuppgifter och kände att jag var uppskattad och grym på det jag gjorde, det var superkul. Dock var stämningen ofta jobbig på inspelningsdagarna då det var mer eller mindre omöjligt för mig att på regissörens uppdrag ge regi eller tala med fotografen. Ingen reagerade på min regi förrän regissören upprepat det jag sa, och fotografen envisades med att tala bebisspråk med mig "va sa du lilla gumman, vicken jolig idé du kom på" etc, för att sedan återgå till normalt tonläge när han talade med de andra på set. Regissören stöttade mig och tyckte att det var lågt, han var verkligen på min sida.

Efter ett par månader på arbetsplatsen var det stor branschfest med prisutdelning till filmbolaget. Jag var medbjuden, och framåt småtimmarna upptäckte jag hur regissören tafsdansade med en tjej helt öppet på dansgolvet, jag blev förvånad eftersom han var tillsammans med en familjevän som jag känt sedan jag var liten. En stund senare kom han fram till mig och tryckte upp mig mot väggen och kysste mig, sen sa han att han var kär i mig och ville flytta till Barcelona med mig för att fly det prat som nu skulle ske pga min familjevän. Jag sa vänligt men bestämt nej. På måndagen efter fick jag sparken av regissören "du borde ju fatta att det här inte går nu".

"Under en firmafest sätter han sig ned bredvid mig, kör upp en hand under min kjol och tar ett hårt grepp om mitt lår."

Jag var 21 år och på mitt första jobb som formgivare. Han var min chef, 30 år äldre än mig och kallade mig alltid "tösen". Under en firmafest sätter han sig ned bredvid mig, kör upp en hand under min kjol och tar ett hårt grepp om mitt lår. "Visa nu dina muskler, du har så snygga spiror". Han vägrade släppa tag om mitt lår innan jag hade spänt mina muskler "så att han fick se hur starka de var". Jag var nyanställd, rädd om mitt jobb och vågade inte säga ifrån.

"jag vet inte om hon var bra eller inte, hon var så snygg att det enda jag kunde tänka på var att sätta på henne."

Allt detta är från en och samma arbetsplats, samma VD, mina vittnesmål hur tjejer behandlades:

Han frågar en kvinnlig AD under lunchmötet när samtliga på redaktionen är där hur ofta hon och hennes kille har sex. En annan gång när alla hör säger han "synd att du har kille, du hade varit mycket roligare utan".

En person vi hade inne på anställningsintervju och som träffade honom för första gången, ville han bara prata om hennes kusin och kusinens sexliv med. Han hade träffat kusinen tidigare och pratade om hur slampig och oseriös han tyckte att hon var. Hon var helt ställd, det var hennes drömjobb.

Han tar in en utav kvinnorna på löneförhandling och säger att hon har ett gällt skratt, och skrattar för mycket, det kan inte ses som seriöst, därav ingen löneförhöjning. (Hon hade typ 20.000 i lön, efter ett par år på arbetsplatsen.) Sedan vill han tala om hennes dejtande, inte som vän utan mer utfrågning.

Han pratar högt för alla om projektledaren från företagets viktigaste kund, som snart ska komma in på möte på redaktionen. "Hon är gammal och desperat eftersom hon fortfarande är singel. Hon får för lite kuk, så är det bara, såklart att hon är bitter då. Men inte så svårt att fatta att hon inte får det. Såna är så jävla lätt att "smöra upp" så kan man få typ vilken budget som helst godkänd. (Absolut inte sant, hon var högst 40 år och hade ens inte hand om budget.) När hon sen kommer går han runt och presenterar henne med sin hand runt hennes midja, han är jättecharmig mot henne och hon är glad och proffsig.

Samma projektledare sätter han i smyg på speaker-phone så hela kontoret hör, medan han gör typ miner och hans "Bill och Bull" står och gör rörelser och luftskrattar och härmar allt hon säger. Han läser även upp email från henne. Grejen är att det från hennes sida alltid är trevligt, glatt och superprofessionellt, men han vet att hon nyligen varit sjukskriven för utmattning så han plågar henne extra.

En tjej som slutade efter hon hade jobbat svinhårt i två tre år för typ ingen lön, hon var helt slut och var nära att byta yrke. Hon fick efter uppmuntran från X till slut ett superbra frilansjobb, där fick hon höra vad X sagt om henne, tex att hon var lat och inte hade några ambitioner.

En kvinnlig kollegas bästis kom på arbetsintervju, efter intervjun sa han till kollegan och alla "jag vet inte om hon var bra eller inte, hon var så snygg att det enda jag kunde tänka på var att sätta på henne".

Utöver allt detta mängder av vidriga kommentarer om tjejer, tex att de är osmartare för att de har så mycket känslor, etc etc etc.

LISTAN: Vilka kvinnliga kollegor som var mest respektive minst knullbara.

"Han pussade även mig på munnen och frågade om mitt sexliv."

När jag var 18 och praktiserade på en stor radiokanal tafsade och kladdade en av de stora radiorösterna ofta på oss yngre. På julfesten skulle han vara tomte och bad oss sätta sig i hans knä. Han pussade även mig på munnen och frågade om mitt sexliv. Han har fru och barn.

"På universitet där manlig student trycker upp en mot väggen och pressar fingrarna mot mitt underliv för att berätta att han har makten även om jag råkar vara ordförande nationen"

Var börjar man? På universitet där manlig student trycker upp en mot väggen och pressar fingrarna mot mitt underliv för att berätta att han har makten även om jag råkar vara ordförande nationen? Eller senare som nyexad och nyanställd får hålla sig på avstånd i mötesrummen från manlig chef för andedräkten från honom kommer osmakligt nära annars? Eller vid min nuvarande tjänst på kommun där min manliga chefs händer alltid är lite för mycket på mina axlar och rygg i syfte att "göra mig bekväm" och "minska avståndet" mellan oss. Gärna när jag som minst anar det. Hans kommentarer kring unga kvinnors vackra kroppar och att anställning av blondiner redan från början är en bra PR-grej. Hans kommentarer "men jag skämtar ju bara"... dessa skämt som går för långt igen och igen och igen.

"En tidigare chef "skojade" om att jag inte fick lämna in kvitton på utlägg om jag inte gjorde det på alla fyra med kvittona i munnen."

Jag fick efter en praktikperiod (fylld av kommentarer av sexuell karaktär) låten "Jag har världens största kuk" tillägnad mig den sista dagen på byrån.

En tidigare chef "skojade" om att jag inte fick lämna in kvitton på utlägg om jag inte gjorde det på alla fyra med kvittona i munnen. När jag ifrågasatte hans beteende klappade han sig själv i knät och sade "kom hit så kan vi prata om det".

En kollega skojade om att jag skulle suga på hans fingrar under ett kundmöte.

"LISTAN: vilka kvinnliga kollegor som var mest respektive minst knullbara."

På byrån där jag jobbade träffades de manliga kollegorna regelbundet och drack öl och spelade biljard efter jobbet. Under dessa träffar uppdaterades LISTAN: vilka kvinnliga kollegor som var mest respektive minst knullbara.

"Plötsligt drog min ena kollega ett skämt om att jag och vår manliga chef (som inte var i rummet) ligger med varandra."

Jag jobbar på byrå sedan ett år tillbaka. För någon månad sedan satt två män och jag och arbetade och plötsligt drog min ena kollega ett skämt om att jag och vår manliga chef (som inte var i rummet) ligger med varandra. Jag blev så himla ledsen men fick inte fram något vettigt i stunden. När jag i efterhand gick till min andra kollega som hade suttit med vid skämtet så förklarades det bort som ett "dumt skämt som inte betydde något". Jag mådde dåligt över detta i flera veckor och valde tillslut att konfrontera kollegan som dragit "skämtet". Då bad om ursäkt och förklarade att: "Du är väldigt insatt i vad som händer på byrån, så skämtet var lite som en markering mot vår chef".

"Anledningen är en hand som placerade på mitt lår under en teambuildingresa när jag fortfarande var ny på jobbet. Han hade redan hunnit göra några mindre övertramp innan, men det förstod jag i efterhand."

På min arbetsplats är jag är betydligt yngre än de flesta av mina kollegor. Det innebär att mina manliga kollegor förutsatt att jag kan hjälpa dem att genomföra väldigt enkla uppgifter, t.ex. köpa ram till diplom eller skriva ut på skrivaren åt dem. Jag har inget emot att vara hjälpsam, men själv skulle jag aldrig be om hjälp med något jag själv kan göra precis lika bra. När jag började säga nej såg jag hur de istället vände sig till andra kvinnliga kollegor istället för att försöka själv.

Men det är vardagsmat, så livet fungerar och jag gör mitt bästa för att markera att det inte är okej. Sen är det den seniora kollegan som jag i två år aktivt undvikit att arbeta med. Anledningen är en hand som placerade på mitt lår under en teambuildingresa när jag fortfarande var ny på jobbet. Han hade redan hunnit göra några mindre övertramp innan, men det förstod jag i efterhand. Men när jag satt där i soffan och pratade med en annan kollega, med en kudde placerad i knäet, och han lutar sig närmre för att vara en del i samtalet. När han lägger handen under kudden, på mitt lår och håller kvar. När jag frös i situationen och var för rädd för att göra något. Då rann det över för mig, men istället för att säga ifrån drog jag mig tillbaka med tanken att ifall jag håller mig borta från honom kan han inget mer göra. Sagt och gjort, och nu har det gått två år utan att jag kunnat arbeta med honom.

"Jag blir våldtagen den natten och dagen efter är jag så förvirrad att jag inte kan prata på flera timmar. När jag väl inser vad jag varit med om hotar min chef med att allt kommer gå åt helvete för oss båda om jag anmäler honom."

Jag blev intresserad av min kollega/CD och gick med på att åka med honom hem efter en aw på reklambyrån vi jobbade på. Jag får en drink av honom och hinner tömma innehållet när jag ser att det ligger något i botten på glaset. Jag får panik och inser att jag blivit drogad av vad jag senare fick reda på var en stor mängd mdma... Jag blir våldtagen den natten och dagen efter är jag så förvirrad att jag inte kan prata på flera timmar. När jag väl inser vad jag varit med om hotar min chef med att allt kommer gå åt helvete för oss båda om jag anmäler honom. Han ville ju bara ha kul och trodde jag ville detsamma men inte vågade. Jag kände mig skyldig som trots allt varit intresserad av honom och följt med honom hem så jag anmälde aldrig och jobbade kvar på byrån i 2 av de vidrigaste åren i mitt liv.

"Där beklagar han sig och säger att det är synd att ingen någonsin kommer att kunna ta mig på allvar, och att jag kommer få det svårt i branschen. Detta på grund av att jag var snygg"

Efter att jag på min praktikplats på en byrå fått höra att jag hela tiden över-levererat och varit en enorm tillgång på företaget så hade jag ett sista samtal med min chef inför praktikperiodens slut. Där beklagar han sig och säger att det är synd att ingen någonsin kommer att kunna ta mig på allvar, och att jag kommer få det svårt i branschen. Detta på grund av att jag var snygg. Jag var 22 år, min chef 50.

"Efter ett möte med en kund som inte fått vad de efterfrågat, kunde vår CD berätta att anledningen till att den kvinnliga marknadschefen var negativ till hans idéer var att hon inte fick knulla tillräckligt."

Som vanligt var både CD-rollen och VD-rollen fylld av två medelmåttiga snubbar som ägde byrån. Hade de inte ägt en byrå skulle de knappast fått jobb i branschen, och deras inkompetens resulterade ofta i missnöjda kunder. Efter ett möte med en kund som inte fått vad de efterfrågat, kunde vår CD berätta att anledningen till att den kvinnliga marknadschefen var negativ till hans idéer var att hon inte fick knulla tillräckligt. Vår VD skrattade och höll med. Utåt var de sköna killar som pratade varmt om jämställdhet och feminism.

"Han skrev att han kunde ”planera in ett möte så jag kan komma ifrån jobbet he he”."

På förra arbetsplatsen, ett kontor med ca 30 män och tre kvinnor, kom jag väldigt bra överens med en av de lite yngre männen. En nybliven pappa och vi funkade bra ihop i arbetet.

Jag är 25 och han max 10 år äldre. Efter några månader började han skicka meddelanden, ville ses på kaffe hemma hos mig efter att ha tagit reda på att jag bor själv. Han skrev att han kunde ”planera in ett möte så jag kan komma ifrån jobbet he he”. Hade själv precis bytt jobb när hans meddelanden mer och mer indikerade på att en kopp kaffe inte betydde en kopp kaffe. När jag frågade vad han ville och att han borde lägga ledig tid på sin nya familj sa han att han hade det jobbigt hemma och ville ses. Är galet tacksam för att jag är på en ny kommunikationsplats med starka kvinnor till kollegor och inte är fast i kontorsrum bredvid honom och hans machokollegor.

Jag får panik och inser att jag blivit drogad av vad jag senare fick reda på var en stor mängd MDMA... Jag blir våldtagen den natten och dagen efter är jag så förvirrad att jag inte kan prata på flera timmar.
— Kvinna om kollega

"Snygga bröst, synd hon inte opererat ansiktet."

Mitt första jobb som nyexaminerad AD på en mansdominerad byrå. Ung och naiv och sjukt tacksam över att ha fått ett jobb, även om det i mitt anställningsavtal står AD-ass och lönen självklart kunde varit bättre. Några månader anställs en manlig nyexaminerad AD, med samma utbildning och i ungefär samma ålder. Han slipper -assistent i titeln och får 10 000 kr mer i ingångslön.

Samma byrå: Jargongen på kontoret liknar den som hör hemma på högstadiet. Skämt på andras bekostnad och gärna kvinnoförnedrande. Jag blir snabbt varse att mentaliteten som råder är att kvinnor helt enkelt är sämre än män. Att säga ifrån är lika med socialt självmord med utfrysning och mobbing. Jag håller käften.

Samma byrå: En kvinnlig copywriter har förstorat brösten. Det vet jag, då det kommenteras vitt och brett när hon inte är i närheten. "Snygga bröst, synd hon inte opererat ansiktet".

Samma byrå: Det anordnas ofta spritglada fester med kunder och branschfolk. VD tar ibland med de (manliga) kunderna på strippklubb. De kvinnliga kreatörerna "får stanna hemma".

Samma byrå: På de spritglada festerna barkar det snabbt utför. Efter några timmar tar leken "penis eller pung" över och du får se dina kollegors och chefers könsorgan.

"Hade du sett ut så där när du var på intervjun kan jag säga att din lön hade blivit väääldigt hög!"

Träffar en f.d kollega på reklambranschens årliga gala Guldägget. Vi pratar om att jag är mamma-ledig varpå han säger: Jag skulle då inte ha något emot att bli ammad av dig.

Jag är en senior copywriter. Flerfaldigt belönad för mina insatser och betrodd med byråns större kunder.. Inför ett kundmöte år 2011 undslipper sig min Creative Director på bred skånska: Gå in och var lite sexig nu! Jag antar att han ville trycka till mig. Lustigt nog är byrån idag utsedd till Sveriges mest jämställda...Vid ett annat tillfälle då jag haft en mer framträdande roll i en kundpresentation frågar samme, komplexfyllde CD mig i taxin hem: "Du, vad kommer det sig att alla tjejer som fött barn är så jäkla fula?".

När jag föreslår för vår personalchef att vi borde hyra en stor hotellsvit vid tillfälle när vi har julfest föreslår personalchefen att han och jag istället borde ta in där själva. Kändes olustigt att förhandla lön med honom.

Jag hade en Creative Director som jämt och ständigt brukade sitta och ropa på produktionsledarna högt över hela kontoret som en annan pascha "Aaaannna, kom hit!!". När jag vid ett tillfälle föreslog att han istället kunde resa på sig och gå till sina kollegor om han ville något - så tog det bara några minuter innan han kom han gående bakom mig i en trappa på byrån. Med mycket låg röst väste han: Bitch! När han konfronterades med detta av VD:n nekade han. Men VD:n på den här byrån visste mycket väl om att den här killen konstant manipulerade och gjorde människor illa, han bara valde att inte se det eftersom killen ändå gjorde jobb som blev rikligt belönade. Money talks högre än empati med de anställda tydligen. Lustigt nog har byrån därefter hyllats och belönats för sin jämställdhet...det har känts som ett hån måste jag säga.

Jag har just varit på intervju på en stor byrå när jag några dagar senare träffar honom på Stureplan. Jag går fram och hälsar artigt och tacka föer et bra möte när han utbrister: men är det du?? Jag kände knappt igen dig!! Därefter tar han upp sin plånbok ur bakfickan, bläddrar bland sedlarna och säger: "Hade du sett ut så där när du var på intervjun kan jag säga att din lön hade blivit väääldigt hög!". Oerhört förnedrande upplevelse när man som jag var ett namn i reklambranschen och han bara ville förminska mig på det där sättet. Ibland vill man ringa upp dessa mäns fruar och fråga om de fattar att de är ihop med ett rötägg.

"Nämen är det inte lite misstänksamt att ni kommer i varandras sällskap"

Jag som praktikant och min manliga chef äntrar kontoret på pr byrån samtidigt. En senior konsult skrattar högt och ropar över kontoret "Nämen är det inte lite misstänksamt att ni kommer i varandras sällskap". Chefen blir besvärad men säger inget, jag skrattar inte, konsulten menar att jag inte fattade skämtet.

"När han bara skämtade lite om sex. När han bara skulle känna lite på min rumpa innan mötet började. Jag blev så paff att jag satt där alldeles stel."

När han bara skulle kommentera min kropp lite. När han bara gav mig komplimanger. När han bara skämtade lite om sex. När han bara skulle känna lite på min rumpa innan mötet började. Jag blev så paff att jag satt där alldeles stel. Jag blir så paff av att han fortfarande är kvar trots att cheferna vet allt han gjort. Men jag är inte paff över att jag är en av flera som han har kränkt. Och att många av de kränkta inte orkade vara kvar. #metoo

"Det kom fram att han trakasserat många, många unga tjejer på bolaget genom åren och att ledningen varit medvetna om detta och “hållt honom under uppsikt”. Tjejerna slutade, han fick vara kvar."

Byråns manliga seniors copywriter hade grovt trakasserat/stalkeat min kollega och vän i flera år. Hon hade anmält detta till företaget som meddelat att de “håller honom under uppsikt” i stället för agera. Han fick jobba kvar. Det kom fram att han trakasserat många, många unga tjejer på bolaget genom åren och att ledningen varit medvetna om detta och “hållt honom under uppsikt”. Tjejerna slutade, han fick vara kvar. En söndag ringer han mig och skäller på mig för att jag och min vän (som han trakasserat) enligt honom hade “pekat och viskat” mot honom på fredagens AW, och att han vet vad vi håller på med och att min vän mobbar honom. Jag anmäler detta till ledningen och de hälsar att de “håller honom under uppsikt”. Jag och min kollega slutar på byrån, men han jobbar kvar. Bolagets HR-chef medverkar nu i en artikel i branschpress där hon menar att bolaget har nolltolerans mot sexuella trakasserier och att de har en handlingsplan för trakasserier. En ren och skär lögn.

"När han under utvärderingen menar att han tyckte att “allt var dåligt” och jag ber honom förklara vad som var dåligt, frågar han mig om jag kommer börja gråta nu för att det blev jobbigt?"

Som 26 år gammal och efter 2 år på PR-byrån hamnar jag för första gången i projektgrupp med min manliga kollega. Jag som projektledare, han som konsult. Detta var uppenbarligen inte okej för manligheten/egot. Hans strategier för att förstöra för mig och få mig att må dåligt innefattar bland annat att prata till mig som att jag är ett barn, genom att tala lååångsamt och välartikulerat till mig och förklara/mansplaina exakt allt. Sen kommer “du som junior måste tycka/känna/lära dig…” trots att min titel var Projektledare/PR konsult. Detta följt av avbryta när jag pratar/börja gapskratta åt allt och ingenting i möten. Till slut, när han inte levererat ett smack en vecka innan deadline skyller han på att han aldrig förstod att han var med i projektgruppen och kunde därför inte engagera sig. Lägg till att han kom sent, om han ens kom alls till projekt-möten. När han under utvärderingen menar att han tyckte att “allt var dåligt” och jag ber honom förklara vad som var dåligt, frågar han mig om jag kommer börja gråta nu för att det blev jobbigt?

"Då han kliver in genom dörren sitter för tillfället endast kvinnliga kollegor i lokalen varvid han högt och tydligt hälsar på oss med orden ”Här luktar det fisk!”."

Jobbar på Stockholmskontoret på den prisvinnande byrån, när VD:n som sitter på annan ort kommer på besök. Då han kliver in genom dörren sitter för tillfället endast kvinnliga kollegor i lokalen varvid han högt och tydligt hälsar på oss med orden ”Här luktar det fisk!”. Han blev dock sedermera förflyttad. Utomlands och högre upp i organisationen, förstås.

"Jag har blivit upphånglad mot min vilja fler gånger än jag kan räkna. Har det rört sig om kolleger från samma arbetsplats och jag sökt chefen efteråt har jag mötts av "Höhö, det var väl bara en tidsfråga innan han skulle försöka sig på dig"."

Jag är ganska respektingivande, en auktoritet som person, vilket leder till att jag slipper det mesta så länge folk är nyktra. Så fort lite alkohol är med i bilden kommer dock allt det där uppdämda, det som tydligen måste ut. Kommentarer om min attityd och om vilken cock-teaser jag är, tydligen är jag tuff och "spelar" ointresserad. Jag har blivit upphånglad mot min vilja fler gånger än jag kan räkna. Har det rört sig om kolleger från samma arbetsplats och jag sökt chefen efteråt har jag mötts av "Höhö, det var väl bara en tidsfråga innan han skulle försöka sig på dig".

En chef uttryckte sin besvikelse över att jag inte "klickade" med min AD, han hade varit säker på att det skulle bli lite "ratatata" [insert rattande händer och brett flin] mellan oss (underförstått, det var därför jag blev anställd). Att jag var gift och småbarnsmamma var helt irrelevant. Samma chef presenterade en oerhört kompetent kollega med "hon är lärare i orientaliska danser", och en knuff i sidan på styrelseordföranden. Högst oklart vad det hade att göra med hennes kompetensområde på byrån att göra. En annan kollega fick höra att hennes röda klänning (fredag innan jul) var porrig och borde användas oftare.

Dessa berättelser är enbart från reklambranschen, min tid på TV (och tidigare inom restaurang) är så kolsvart att jag blir mörkrädd av att tänka på den.

"Det var inte så mycket föreläsningar utan fester, supa, raggning och otroheter."

Minns när den relativt kända byrån jag jobbade på skulle ner till Cannes. Det var inte hela byrån som fick åka utan kreatörerna + VD, alla män som var gifta eller hade en partner. Efter något år sa jag till att då får väl XX, ny AD-ass, få åka med? Kvinna. Stämningen sjönk men de kunde ju inte säga något och hon fick åka med. Något år senare fick jag veta att hon hade fått veta att "vad som händer i Cannes stannar i Cannes". Det var inte så mycket föreläsningar utan fester, supa, raggning och otroheter.

"Jag fick till svar på min fråga om det fanns mjölk till kaffet att jag kunde ta det direkt ur brösten."

Det var den årliga byråfesten innan jul. Vår chef blev redigt berusad och började utala sexistiska kommentarer till flera av oss tjejer. Jag fick till svar på min fråga om det fanns mjölk till kaffet att jag kunde ta det direkt ur brösten. Jag sa att det var ett förnedrande svar och fick höra att jag var torr och inte hade någon humor. Senare under kvällen frågade han om jag ville pröva på att kyssa en äldre och erfaren man (han syftade på sig själv). Det ville jag naturligtvis inte. På måndagen skämdes han och kunde inte titta mig i ögonen. Istället för att be om ursäkt började han undvika mig och drog senare bort ett projekt jag hade påbörjat och gav det till en manlig kollega. Hans enda motivering var att jag ju ändå hade händerna fulla, vilket både han och jag visste inte var sant. Han ville nog slippa samarbeta med mig just då. Jag tog väldigt illa vid mig, men vågade samtidigt inte anmäla honom till högsta chefen då jag var rädd att förlora mitt uppdrag. Jag var inte anställd utan var där som frilanskonsult. Nu i efterhand kan jag verkligen ångra att jag höll tyst. Jag tänker ofta på hur det blev jag som straffades och blev av med ett projekt för att han skämdes.

"...vi såklart måste ha en man som speaker då män inte lyssnar på kvinnor."

Vi sökte ett nytt produktionsbolag för filmproduktion (tv-reklam) och hade möte med några olika. Då produkten var ett elbolag säger ett företags representant (man som även var en av ägarna av företaget) i förbifarten att vi såklart måste ha en man som speaker då män inte lyssnar på kvinnor. När jag frågar om han tycker att det är klokt att häva ur sig ett ganska grovt uttalande då det är jag som bestämmer vilka bolag som ska presenteras för kunden tittar han bara förvånat på mig. Han förstod inte vad jag syftade på.

"Plötsligt ensam med en stor, lång scentekniker som från ingenstans försöker hångla upp mig. Lyckas väja undan och springa ut till de andra."

Jobbade som kommunikatör på kulturinstitution. Personalfest på stora scen. Jag går på toaletten i avskilt logeutrymme. Plötsligt ensam med en stor, lång scentekniker som från ingenstans försöker hångla upp mig. Lyckas väja undan och springa ut till de andra. Det tar en sekund för honom att förstöra min kväll. Rannsakar om jag gjort något som kunnat tolkas fel, blir ledsen och går hem tidigt. Berättade för VD:n efter några dagar. Tror teknikern fick en varning.

Lite senare på samma kulturinstitution. Ny chef bedyrar att hon ska jobba för att förlänga mitt kontrakt. När jag ifrågasätter att hon dock tänker sig ett uppehåll över sommaren, är jag en bortskämd snorunge (33 år) som ska vara tacksam för hennes ansträngningar eftersom att ”alla vill ha ditt jobb”. Blir kort därefter gravid. Får inte förlängt kontrakt.

Berättar för manlig kollega om graviditeten. Han, den goda feministen, gratulerar inte. Han raljerar över hur stor, ful och flåsig jag kommer att bli. Min kropp kommer enligt honom att bli ful och förstörd för alltid. Vid ett annat tillfälle klagar han på en dansare för att hon är gravid. Tycker att hon kunde berätta att hon planerade att bli det eftersom att det skapat problem för koreografen och produktionen.

Kommer som ny vikarie på stor byrå. Manlig kollega snappar upp att jag och en chef ( ej inblandad i rekryteringen) känner varandra. Kollegan tar upp detta på en aw inför andra kollegor och vill veta hur det kommer sig. Ingen godtar svaret ”en gammal bekant”, istället börjar de (män och kvinnor) gå på om att vi har legat, att jag har sugit hans kuk och att jag kanske inte ens fick vikariatet först, men att nämnda chef såg till att det blev så. (Han som ”skämtade” om det var förövrigt med under min anställningsintervju). Blir otroligt generad och obekväm, överrumplad och pallar inte att säga ifrån. Blir också sjukt efterhandsarg över vad strukturerna gör med kvinnorna, som att de måste anpassa sig till jargongen för att få vara med i nån jävla klubb. På andras bekostnad och alltid på nåder.

Du måste tänka på kunderna som luder. Raggar du bara på ett luder på krogen finns risken att du inte får ligga.
— Chef på byrå

"Han ropar på henne så att hon vänder om och kommer tillbaka till hans kontor varpå han säger att han bara ville se henne gå förbi för att hon är så snygg."

Från den statliga nationella expertmyndigheten:

  • Jag får under en period återkommande meddelanden på Skype från den (betydligt äldre) pressekreteraren om min outfit gör honom så upphetsad.
  • Kvinnlig kommunikatörskollega går förbi kontoret tillhörande den samme manlige pressekreterare. Han ropar på henne så att hon vänder om och kommer tillbaka till hans kontor varpå han säger att han bara ville se henne gå förbi för att hon är så snygg.

Detta är bara några av de berättelser som kvinnliga kollegor (både kommunikatörer och andra yrken) har delat med sig av till mig om samma man. Vi är flera som har pratat om pressekreterarens beteende och bekräftar varandras upplevelser. Men ingen av oss orkar lyfta det till cheferna, rädda för att bli bemötta av "Ja, ni vet ju hur XX är". Han ser alltid hålla sig precis på gränsen så att hans beteenden och ord är tillräckligt svårtydda och diffusa. Att det alltid är svårt att sätta fingret på vad han gör som inte är okej. Den allmänna inställningen till honom från chefshåll är att han är förbannat bra på sitt jobb, så han får hållas. Under de många år som jag har jobbat tillsammans med honom har jag aldrig varit med om han får ta konsekvenserna för sitt beteende. Varför skulle det ändras av att vi är några unga kvinnor som säger ifrån?

"Vi fick även briefer som innefattade formuleringar som ”no women allowed” för att vi skulle förstå bilens tuffa egenskaper."

En kund, marknadsansvarig för ett bilmärke, efterfrågade ständigt kvinnlig objektifiering i presentationerna vi satte samman för hans interna dragningar. Kvinnor på bilhuvar och bilder på par som hade sex i baksäten ackompanjerade av sexuellt anspelade formuleringar som hur vi skulle ”penetrera marknaden djupast” är några exempel. Vi fick även briefer som innefattade formuleringar som ”no women allowed” för att vi skulle förstå bilens tuffa egenskaper. Jag meddelade att jag inte var bekväm att vara med vi dessa presentationer, men resten av teamet bestående av manliga kreatörer samt delägare levererade det som efterfrågades utan att ifrågasätta. Det var ju en viktig kund för byrån..

"Helt plötsligt känner jag hans båda händer på mina höfter. Han föser mig åt sidan för att passera mig. Han gör det långsamt. Jag blir helt ställd. "

Arrangerar ett event tillsammans med ett tiotal kollegor från olika avdelningar. Vi befinner oss utomhus en höstdag för några år sedan. En säljare – en man i 50-års åldern och jag ska fixa det sista arrangemanget på en del av eventytan.

Helt plötsligt känner jag hans båda händer på mina höfter. Han föser mig åt sidan för att passera mig. Han gör det långsamt. Jag blir helt ställd.

Går bort till en kollega på min avdelning och förklarar vad som har hänt. Hon tycker det låter väldigt fel och konstigt men är stressad att fixa klart eventet. Vi är runt 30 år och arbetar på en kommunikationsavdelning i en mansdominerad bransch.

Jag går tillbaka till min station där mannen som helt utan anledning har rört vid mina höfter står och jobbar.

Får mod till mig pga att jag hör några andra män prata illa om tjejer och säger till dem för att sedan konfrontera säljaren. Jag säger att han aldrig ska röra vid mig igen eller röra vid någon annan kollega eller kvinna på det sättet. Hör mig säga ”det du just gjorde...”

När jag reser hem denna eftermiddag ringer jag min chef och berättar vad som hänt. Dagen efter pratar jag med personalavdelningen. Mannen nekar och känner inte igen sig får jag höra av Hr-kvinnan. Personalavdelningen berättar för mig hur han känner sig. Jag svarar att jag inte bryr mig. Tänker inte lyssna till det. Inget mer händer. Han jobbar fortfarande kvar idag och hans kollegor skämtar om metoo-kampanjen på eventet vi hade förra veckan.

"När jag ifrågasatte varför han inte accepterade mina ett, två, tio tydliga ”nej” påstod han att jag ”sände ut signaler” som visade att jag ville något trots att jag sa det rakt motsatta."

En manlig kreatör på min förra arbetsplats kunde inte acceptera att jag inte var intresserad av någon som helst intim kontakt med honom. Han var dubbelt så gammal som mig och jag hade aldrig ens tittat åt honom. Under alla de år jag arbetade på byrån kom han med olika typer av inviter, alltifrån förslag på middag och drinkar till påståenden om att vi hade något speciellt, lämnade röstmeddelanden på alla hjärtans dag och var allmänt obehaglig. När jag ifrågasatte varför han inte accepterade mina ett, två, tio tydliga ”nej” påstod han att jag ”sände ut signaler” som visade att jag ville något trots att jag sa det rakt motsatta. Han skuldbelade mig för sitt beteende. Jag råkade ha bekanta som visste att han behandlat minst fyra tidigare kvinnliga, unga kollegor på liknande vis och värre. Vi tog kontakt och kvinnorna bekräftade detta. Det kom även fram att han gjorde närmanden mot dåvarande praktikanter på byrån.

Jag gick till ledningen med det hela, och hade tydliga bevis i form av sms, mail och även röstinspelningar.

Kreatören fick en så kallad prick. I övrigt förändrades ingenting - han arbetar fortfarande kvar och behandlar fortfarande vissa kvinnliga kollegor på liknande sätt. Trots att flera gjort ledningen uppmärksamma på situationen. Men han är ju så senior och erfaren och viktig för byrån..

"Jag var en idiot, en meningslös människa, totalt intelligensbefriad, dum i huvudet, ett jävla stolpskott. Och tusen andra saker."

En känd filmproducent som varje gång han såg mig tjatade om att han ville se mig onanera.

Han gav mig en dildo och en penisformad tvål framför ett helt filmteam. Och fortsatte tjata. Han struntade i vem som hörde. Alla runt omkring honom skrattade varje gång.

Han tafsade alltid och struntade i vem som såg. Han gjorde alla möten outhärdliga med sitt fokus på mig och vad han ville göra med min kropp. Folk runtomkring sa att det där fick man köpa i den här världen. Det är bara så.

En annan chef i filmbranschen sa följande på min första arbetsdag (jag var fast anställd som projektledare): Det är tur för dig att du inte är min typ för annars hade det blivit åka av. Han hade leopardmönstrade stringkalsonger i skrivbordslådan som han viftade med ibland när han kände för det. Det trillade ofta ut porrbilder ur lådan. Sinnessjukt skrattretande egentligen. Fast fan inte kul på något sätt. Det var bara han och jag som jobbade på kontoret. Min chef var otrogen mot sin fru varje gång vi reste någonstans. Han satt också och berättade för mig exakt vad han gjort med alla dem han raggat upp.

I rummet bredvid hade två äldre män kontor, de satt i bolagets styrelse. En vår skulle vi åka på konferens till xxx. Min chef och de båda männen skröt framför mig hur de brukade köpa prostituerade i xxx. De berättade gärna vad de brukade göra och vad olika saker kostade. När jag berättade att jag inte tänkte följa med på nån sån resa ringde min chef full hem till mig på kvällarna och hotade mig att inte säga något till någon. Sen fick jag sparken.

Skivbolagschefen som gjorde allt han kunde för att förnedra en. Som stängde in mig i ett litet rum och blåste cigarettrök i mitt ansikte och drog snuskskämt. Som pratade om porr hela vägen ner till Göteborg när vi skulle på P3 Guldgalan. Och som fortsatte prata om sex i bilen hela vägen hem till Stockholm. Vi var ensamma i bilen.

Jag har fler historier. Fler än jag orkar räkna eller berätta om.

Men. Den allra värsta är nog han som inte gjorde sexuella anspelningar alls. Han som inte tafsade. Han som var av ett helt annat slag. Han som gjorde att jag valde att lämna mediebranschen helt. Han som sen visade sig ha ett rykte om sig att välja ut en tjej åt gången och psyka henne tills hon bröts ner och försvann.

Han som varit VD i flera år på ett av de största, coolaste produktionsbolagen. Han som vunnit massor av priser och hade haft viktiga styrelseuppdrag. Han som jobbade med alla eftertraktade regissörer. Han som var respekterad och som man nästan slogs om att jobba för. Det gjorde jag också. Och jag var så otroligt glad när jag fick jobb hos honom. Tjejen som skulle sluta var kvar några dagar för att lämna över till mig. Hon hade bara jobbat i tre månader. Förklaringen utåt var att hon ville tillbaka till sitt gamla jobb på den stora reklambyrån. Sen gick vi på lunch bara hon och jag. Då berättade hon att han, min nya chef, kunde ha ett rätt hetsigt humör, att han ofta skrek för ingenting och att han bar sig rätt illa åt allmänt. Det var därför hon slutade. Sen sa hon: du får ringa mig när du vill. Lova att du hör av dig om det är något.

Jag ringde henne efter bara två veckor. Då hade min chef fått ett vansinnesutbrott för att jag lagt en matta snett inne på vårt kontor. Han skrek åt mig tills han blev hes. Har aldrig hört någon skrika så. Jag var en idiot, en meningslös människa, totalt intelligensbefriad, dum i huvudet, ett jävla stolpskott. Och tusen andra saker.

Sen gick det en vecka till. Då vet jag inte vad jag hade gjort för fel. Han kom in på vårt kontor när jag stod och pratade med en regissör och andra i ett team. Min chef vrålade till min att jag skulle sätta mig ner. När jag inte gjorde det gick han fram till mig och vrålade i mitt ansikte: Sätt dig ner din jävla idiot. Du ska göra som jag säger. Din jävla fittjävel. Inte en enda av de andra fyra i rummet sa ett ljud. De tittade ner i golvet. Min chef fortsatte skrika tills jag storgrät. Då hånade han mig för att jag grät. Vet inte hur jag kom hem den kvällen. Regissören som lyssnat mejlade mig sen och skrev: Bra att du står på dig. Det har ingen annan gjort. Han är så här mot tjejer. Ytterligare en tid gick. En kväll på kontoret, också med andra i rummet, fick jag en utskällning igen. Min chef vrålar så att rösten spricker. Jag har ingen aning om vad jag gjort. Han går hem men ringer upp mig på vägen ut. Fortsätter vråla, telefonen skorrar av volymen. De som är i rummet hör varje förnedrande ord. Ingen säger något. Vägg i vägg med vårt kontor fanns ett annat medieföretag. De var tolv personer. Efter att min chef gått hem kom de ut och frågade vad som hänt. De hade hört hans vrål. De hörde honom varje gång han fick sina utbrott. Men ingen vågade säga ifrån. Så här fortsatte det i flera månader. Jag gömde mig ofta inne hos det andra företaget, ville inte vara ensam med min chef. En dag klarar jag inte mer utan går hem mitt i en utskällning. Jag säger att jag inte kan jobba så här och att jag vill säga upp mig. Dagen efter ringer det på min dörr. Där står en jättekille, i svarta kläder och svart rock som säger att han har ett meddelande från min chef. Jag slår igen dörren och vågar inte gå ut på ett par dagar. Efter det här har jag hört från många andra att han är ett välkänt svin, som de säger. Han har gjort det till en sport att trakassera och bryta ner kvinnor. Jag är långt ifrån ensam. Men det här är såklart en person med makt. Han har kunnat göra precis som han vill i över 20 år. Ingen har sagt ifrån och ingen har outat honom. Idag sitter han på en annan maktposition. Han rekryterar mediepersonal på ett stort bemanningsföretag.

"alla är otrogna, första gången är den värsta, snart kommer du inte känna av det"

Jobbat bara några veckor på nytt jobb. Efter byråmiddag, på klubb, blir jag upptryckt mot väggen av min tio år äldre chef som tvångskysser och tafsar på mig. Berättar för annan man i ledningen som kontrar med att ”alla är otrogna, första gången är den värsta, snart kommer du inte känna av det”. Båda dessa män är gifta och har barn.

"helt plötsligt grabbar två stora händer tag hårt om båda mina skinkor bakifrån och lyfter upp mig några centimeter från golvet."

Jag jobbade i slutet av 2000-talet som produktionsledare på en utav de stora reklambyråerna i Stockholm.

Vi hade vår årliga julfest och alla var glada och berusade. Vi stod i baren. Jag pratar med några kollegor med ryggen vänd mot en andra kollegor och helt plötsligt grabbar två stora händer tag hårt om båda mina skinkor bakifrån och lyfter upp mig några centimeter från golvet. Jag blev helt chockad, tagen och fruktansvärt arg. Jag vände mig om och där står en utav byråns äldre manliga copywriter. En copywriter som jag jobbade med dagligen i olika projekt.

Jag kunde inte behärska mina känslor och gav honom en hård smäll med öppen handflata över hans kinden. Alla i lokalen reagerar men gör ingen grej av det som hände. Festen fortsätter. Efteråt kom flera kollegor fram till mig, både manliga och kvinnliga, och gav stöttande ord och berömde mig för mitt mod att sätta ner foten. Det var såklart inte första gången en kvinnlig medarbetare råkat ut för hans beteende. Det ursäktades med att han alltid blir så där när han dricker och att han inte kommer ihåg något dagen efter. Mycket riktigt så låtsades han aldrig om det som hände den där kvällen i baren. Vi jobbade på i olika projektgrupper som vanligt. Den kvällen tappade jag all respekt för honom. Upprördes samtidigt av att ingen av mina kollegor vågade backa upp mig där och då.

"Manlig kollega välkomnar mig en morgon med "Hej tjockis!" när jag var gravid."

Manlig kollega kan inte acceptera ett nej och tvångsdansar med mig på en företagsfest. Extremt obekväm kastas jag runt som en vante på dansgolvet och längtar tills det är över. Händer mig ofta även på andra typer av fester tex bröllop och 50årsfester. - Manlig kollega välkomnar mig en morgon med "Hej tjockis!" när jag var gravid.

"Men sista droppen är när en kollega, samma kväll som en företagsfest, våldtar mig."

"En hand på låret under ett kundmöte, precis där kjolen slutar. En annan kund som väljer att bjuda ut mig via min jobbmail. En chef som insisterar att ta min ideér via honom, för att resten av teamet lyssnar bättre till män. An annan som tycker jag ska dämpa min bestämdhet, för kvinnor med åsikter inte tas emot positivt i branschen. Men sista droppen är när en kollega, samma kväll som en företagsfest, våldtar mig. Aldrig har det varit så uppenbart, att kvinnor ska dämpas, tystas och förnedras. På jobbet och alla andra platser. "

Snygga bröst, synd hon inte opererat ansiktet
— Manliga kollegor till kvinna på jobbet

"synd att du försvinner av en sån här anledning, du vet att det finns preventivmedel som kan förhindra såna här situationer."

Det var min avslutningsfika med delar av ledningsgrupp och HR. Som hölls eftersom jag blivit uppsagd efter att min chef fick veta att jag var gravid med mitt andra barn. Min chef, VDn, reser sig upp och berömmer mitt goda arbete pch insats och vänder sig sedan till mig: ”synd att du försvinner av en sån här anledning, du vet att det finns preventivmedel som kan förhindra såna här situationer.” Det var så förnedrande att stå där höggravid inför alla.

"Precis när vi ska gå ut igen så böjer han sig fram, tittar mig i ögonen och säger "nu kan jag inte hålla mig längre" och kysser mig."

Jag var praktikant på en byrå under min universitetstid. En kväll var vi ute hela byrån. Jag går på toa och en manlig kollega följer efter mig in. Jag har aldrig haft problem med att kissa inför folk och tänkte att det spelar ingen roll om det är en manlig eller kvinnlig kollega som följer med in, jag brukar gå på toa på krogen med både tjej- och killkompisar annars. Denna gång var dock annorlunda.

Här började det två år långa maktmissbruket denna man utövade på mig. Precis när vi ska gå ut igen så böjer han sig fram, tittar mig i ögonen och säger "nu kan jag inte hålla mig längre" och kysser mig. Efter detta fortsatte han skicka sexsms till mig nästan dagligen i två år. Ibland var jag för rädd för att låta bli att svara och spelade med. Jag var så rädd att han skulle läcka vad som hade hänt och att mina chanser i branschen skulle sabbas. Han har nämligen väldigt mycket inflytande där vi bor. Ibland sa jag ifrån och raderade hans nummer. Han var otrogen mot två flickvänner med mig de gånger jag var för rädd för att säga nej när han gjorde sina närmanden. Han frågade aldrig om jag var ok med vad som hände. Får fortfarande grov ångest när jag tänker på vad som hänt.

"...men efter att vi vunnit pitchen helt plötsligt exkluderas ur arbetsgruppen och en manlig kollega får ta min plats."

Den gången när jag är med i pitchen och presenteras som kreatör men efter att vi vunnit pitchen helt plötsligt exkluderas ur arbetsgruppen och en manlig kollega får ta min plats. När jag väl ifrågasätter får jag ett luddigt svar.

Eller den gången när jag efter fyra år på medelstora pr-byrån presenterat massa idéer som kunderna älskar och genomför men trots det inte får titeln kreatör. Får kommentaren: du måste bevisa dig själv. Detta är en byrå som helt plötsligt har TRE manliga creative directors.

"Vi är på firmafest och en kollega (vuxen man) ställer sig bakom och juckar mot mig när jag böjer framåt för att fotografera."

Vi är på firmafest och en kollega (vuxen man) ställer sig bakom och juckar mot mig när jag böjer framåt för att fotografera. När jag blir arg och knuffar bort honom hånflinar han. Får senare höra att någon bett honom "ta det lite försiktigt" med mig eftersom jag "är lite känslig".

"Det ni måste fatta grabbar, är att hon är en korkad liten tjej. Vem fan bryr sig om vad hon tycker"."

Jag satt på kontoret i Stockholm, och hörde mina manliga kollegor, inkluderad vår svenska VD, prata om en kund de tyckte var jobbig för att hon ifrågasatte deras arbete. Vår VD sa: Det ni måste fatta grabbar, är att hon är en korkad liten tjej. Vem fan bryr sig om vad hon tycker". Kvinnan i fråga var över 50, och en högt anerkänd och respekterad kvinna i sin bransch. På en av våra årliga fester med de nordiska kontoren tafsade den norska VDen på en ung, kvinnlig kollega. Hon rapporterade händelsen. Inget hände med chefen, hon fick sparken, och mina manliga kollegor och chefer i både Norge, Sverige och Danmark skrattade bort hela händelsen.

"När jag passerade honom på väg upp mot trappan tog han tag i min nacke, böjde mig bakåt och kysste mig. Han sa: "Jag har alltid velat veta hur det där skulle kännas!"."

Då jag som twenty something jobbade som designer på byrå var det speciellt två skeva händelser jag minns eftersom de inblandade satt i företagsledningen. En var HR-chefen som en förmiddag fick se mig (nyklippt med lila slingor i svart hår) gå ensam genom foajén mot repan (obemannad just då) och skrek högt: "Ultrasex!!!" Samma person vi alltså hade lönesamtal med.

Den andra händelsen utspelade sig på en jobbresa till fjällen med samma företag, jag följde med en kvinnlig kollega till deras stuga för att låna/hämta något och väl där stötte vi på en av ägarna (och chef men inte min närmsta) som tydligen också bodde där. När jag passerade honom på väg upp mot trappan tog han tag i min nacke, böjde mig bakåt och kysste mig. Han sa: "Jag har alltid velat veta hur det där skulle kännas!". Förfärad tittade jag på den kvinnliga kollegan som ryckte på axlarna och log. (Hon var ihop med en av killarna i ledningen så hon var väl fredad).

"Den här chefen kunde flera gånger få aggressionsutbrott om han ansåg att man inte gjort något på hans sätt. Det genom att stå och skrika diverse olämpliga skällsord till personen inför alla andra på redaktionen."

2012 fick jag mitt fösta jobb i branschen, jag hade fått jobb som redaktionsassistent på en av våra största tidningar. Jag skulle ersätta den tidigare assistenten som fått tjänstledigt 6 månader för att plugga i annat land. Bara någon vecka in kallas jag in på avstämningsmöte med min chef som berättar att den andra assistenten inte skulle komma tillbaka, att jag skötte mitt jobb bra och att jag förmodligen skulle kunna få stanna efter mina 6 månader. Jag fick sedan veta att den andra tjejen trotts att hon blivit lovad tjänstledigt istället fått ett samtal av chefen att hon inte behövde bry sig om att komma tillbaka efter sina studier då hon nu blivit ersatt.

Den här chefen kunde flera gånger få aggressionsutbrott om han ansåg att man inte gjort något på hans sätt. Det genom att stå och skrika diverse olämpliga skällsord till personen inför alla andra på redaktionen. Vissa gånger var han så otrevlig att den utsatte rusade därifrån gråtandes. Jag var under hela min anställning här rädd för att gå in till min chef för att ställa simpla frågor och drog mig alltid för att prata med hen.

Jag hade under hela min provanställning kontinuerligt avstämningsmöten med min chef om hur hen tyckte att allt gick, jag fick alltid veta att jag skötte mig bra och att de andra var nöjda med jobbet jag gjorde. Min sista vecka, alltså veckan innan min provanställning ska gå över i fast så blir jag inkallad på chefens kontor igen. Hen säger då att hen inte alls är nöjd med mig, att det känns som att jag inte vill jobba där och att därför ska jag bara jobba veckan ut och behöver inte komma in på måndag. Jag ifrågasätter då varför hen under alla andra möten sagt att allt gått bra. Hen hävdar då bara att jag inte passar in och att min position var ersatt. Jag har sen dess följt min gamla tjänst ersättas av nya unga tjejer var 6 månad, hen har alltså satt i system att byta ut alla innan de går över på fast anställning. Hen är fortfarande chefredaktör på tidningen.

Männen berättar om och om igen för mig vad kvinnor vill ha, visar ”skämtbilder” på sexualiserade kvinnor i media och menar att ”det här skulle ju inte funka, hehe

"När jag ska sätta mig i den gemensamma bussen hem tar plötsligt en av männen tag i mig och föreslår att jag ska sätta mig i hans knä istället. Sedan skrattar han och ser menande på de andra männen i gänget."

Jag var nitton år och hade just avslutat min första praktik på en reklambyrå. Jag hade mestadels jobbat med ett gäng män i 40-50-årsåldern och blivit fint välkomnad i deras gemenskap. Trots att jag inte skulle jobba kvar blev jag till min stora glädje inbjuden till julfesten. När jag ska sätta mig i den gemensamma bussen hem tar plötsligt en av männen tag i mig och föreslår att jag ska sätta mig i hans knä istället. Sedan skrattar han och ser menande på de andra männen i gänget. Hela bussen märker vad som händer. Jag tar mig loss och sätter mig längst fram i bussen, förvirrad och med skammen blossande i ansiktet. Som om jag fullständigt missuppfattat vår relation.

"Min trevlighet skall ha 'missförståtts' till att jag var intresserad av vännen och ville ligga med honom."

På en av Sveriges största inhousebyråer blev en manlig kollega befordrad från originalare till grafisk formgivare - trots att han inte besatt någon utbildning och kunde inte ens InDesign då han började som OG. Hans konkurrens var kvinnliga kollegor, med betydligt längre erfarenhet och riktig kompetens.

På samma arbetsplats fanns det en grupp människor med en 'ledare i gänget' - en manlig ledare som valde vilka som fick vara med i gänget och inte. Vilka som fick äta lunch vid samma bord och vilka som fick vara med och spela pingis. Tittade han snett på någon så gjorde de andra det också. Skrattade en inte åt hans skämt så var en ute ur gruppen.

På en av de större byråerna i Göteborg så började VD'n dra sexskämt med mig om hans vän som jag varit trevlig mot då jag trodde han var en kund. Min trevlighet skall ha 'missförståtts' till att jag var intresserad av vännen och ville ligga med honom.

"Här pratas det om jämställdhet, mångfald. Det fanns det lite av utomlands, men här i Sverige finns det ännu mindre."

Hela min karriär i branschen varit genomsyrad av osynliga strukturer som gjort att man får en bitter eftersmak och slutligen gjort att jag sökt mig bort från branschen. Jag har jobbat utomlands och i Sverige. Det spelar ingen roll hur stort ansvar jag haft, alltid åker man dit på att göra kaffe, inhandla fika inför möten. Ansvara för att material levereras. Fått följa med på kundevents som middagar för att visas upp snarare än för att tillföra något. Att bli ifrågasatt efter att ha fått barn om man klarar av jobbet, för att det är så krävande men inte göra detsamma med den manliga kollegan som till och med har mindre barn - och mindre erfarenhet. Att få mindre lön än de manliga kollegorna. Att bråka om en löneförhöjning så att man nästan börjar grina trots uppvisade resultat när man inte fått något på flera år, för att höra att de manliga kollegorna fått utan tjafs. Har ingen någonsin undrat var de unga ambitiösa och duktiga tjejerna tar vägen efter en viss ålder? Varför är det inte de som blir byråchefer, kreativa ledare? Jag är född utomlands och har ett konstigt namn. Hade en CV jag var stolt över, sedan jag flyttade "hem" till Sverige har haft svårt att få jobb på samma nivå. Här pratas det om jämställdhet, mångfald. Det fanns det lite av utomlands, men här i Sverige finns det ännu mindre.

"– Where can i buy a blow up doll with your face on it?!"

– Where can i buy a blow up doll with your face on it?! Första dagen på jobbet.

Jag är nästan den enda kvinnan på min avdelning på ett av Englands största TV-bolag. När jag vill förhandla lika lön som mina manliga kolleger.

Min chef: – I think you should just get a rich boyfriend.

"Hon är alltså inte en person som jobbar med PR, hon är en brud som jobbar med PR."

Först tänkte jag att jag inte hade nåt att dela. Under mina år i (den här) branschen har ingen tafsat, kommit med direkta sexuella anspelningar eller avkrävt några sexuella tjänster som tack för framgång. Men så tänkte jag ett varv till och såg inte en, inte tio utan kanske femtio saker som skavt genom åren. Som garanterat påverkat mitt val att vara frilans. Subtila små ord och handlingar som jag inte riktigt kunnat sätta fingret på men som känts fel, i djupet av mig. Här är några av dom:

– Jag är 20 år och har mitt första byråjobb som receptionist/assistent. Jag har bara jobbat några veckor och nu ska vi ut och käka hela byrån på ett italienskt ställe. Det faller på mig att boka bord. Precis innan jag ringer kommer en av de manliga delägarna och ber mig att jag ska fråga om restaurangen har en viss rätt. Namnet är långt och svårt att uttala och han propsar på att jag ska ringa medan han står bredvid. När jag för tredje gången försöker uttala rätten i telefon med restaurangen börjar han asgarva. Det finns såklart ingen sån rätt, han har ju bara skojat med mig! Jag är kvinna, 20 år, ny på jobbet och känner mig så jävla dum och förlöjligad. Han är man, 40+ och delägare på byrån.

– Jag är 27 år, nyexad och jobbar på en kommunikationsbyrå. I ett möte med vår CD, som även är grundare och delägare till byrån, sitter vi och pratar om en stor kampanj vi är delaktiga i. Vi samarbetar med en PR-byrå. Om och om igen benämner CD:n den vi samarbetar med som ”PR-bruden”. Hon är alltså inte en person som jobbar med PR, hon är en brud som jobbar med PR. Vi samarbetar även med ett produktionsbolag. Där benämns den vi jobbar med som producenten. Han är man. Men hans kön behöver inte benämnas. Han är bara producent.

– 27 år, samma kommunikationsbyrå. Vi är med i en pitch. Pitchen är för en energidryck som riktar sig enbart till kvinnor. I arbetsgruppen är det jag och sex män. Männen berättar om och om igen för mig vad kvinnor vill ha, visar ”skämtbilder” på sexualiserade kvinnor i media och menar att ”det här skulle ju inte funka, hehehe”. När jag påtalar det ironiska i könsfördelningen i vår arbetsgrupp och att vi kanske kan göra något smart av det är det ingen som plockar upp det. De tror inte att det är intressant för kvinnor.

"Och här har vi byråns yngsta och vackraste copywriter". Sedan var underläget ett faktum. "

Det var allra första mötet med en ny viktig kund. Jag hade förberett mig till tänderna. När VD.n ska presentera oss pekar han på mig och säger "Och här har vi byråns yngsta och vackraste copywriter". Sedan var underläget ett faktum.

"I fikarummet kan chefen på allvar sitta och hävda att både mobbing och våldtäkt är till viss del offrets fel."

I fikarummet på ett stort tryckeri längs Norrlandskusten finns en tydlig maktstruktur där männen har förkörsrätt i både besluts- och lönefrågor, gärna med en gliring om att en vabbade just då och därför beslutades det. Det märkliga var att det alltid skedde just då en vabbade eller att beslutet var brådskande att ta. I fikarummet kan chefen på allvar sitta och hävda att både mobbing och våldtäkt är till viss del offrets fel. Nedlåtande epitet på kvinnor flög ständigt i lokalerna.

"Plötsligt drar han ett skämt om att han måste ha sex med mig."

Jag är junior designer på en byrå och pratar med en manlig kollega med en senior roll. Plötsligt drar han ett skämt om att han måste ha sex med mig. En annan kollega hör vad han säger och ser obekväm ut men skrattar bara.

visst, hon verkar väldigt kompetent men hon är så himla tjock!
— Manlig kollega i anställningsprocess

"nej hon kan inte vara med i detta, hon är ju bara junior”. Att det är jag som kommit på och utvecklat affären spelar tydligen ingen roll, min ålder verkar vara viktigare. "

Detta pågår i ungefär 1,5 år - pågår fortfarande på en av Sveriges främsta byråer

Jag presenterar en innovationsidé + affärsplan för min manliga chef + manliga VD tillsammans med en manlig kollega. Vi får applåder och förtroende.

Konstigt nog är det bara min manliga kollega som blir fortsatt kallad till möten om att utveckla idén.

Hör att chefen sagt att ”nej hon (jag) kan inte vara med i detta, hon är ju bara junior”. Att det är jag som kommit på och utvecklat affären spelar tydligen ingen roll, min ålder verkar vara viktigare.
Hamnar i märkliga situationer där min chef sitter och förklarar för mig vad ”de” håller på att ta fram, får påminna honom om att jag vet, eftersom jag jobbar med det. Det verkar flyga över hans huvud. Blir fortsatt ignorerad, aldrig inbjuden till arbetsmöten och inte tilltalad av cheferna i korridorerna.

Jag känner mig förminskad och ledsen - naiv och lurad. Tar efter några månader mod till mig och bokar in ett möte med VD + chef. Är väldigt nervös innan, och räknar med att det finns en stor chans att jag skulle kunna förlora jobbet.

Ifrågasätter på mötet väldigt bestämt varför de försöker exkludera mig från mitt projekt - och tar tillfället i akt att ytterligare förtydliga min roll i projektet, och att jag inte kan tolerera att uteslutas i fortsättningen. Chefen blir arg på mig: ”varför har du inte sagt något?!”. VD ber om ursäkt. Det känns bra. De säger att de förstår... men inget förändras. Chefen pratar inte med mig på 6 månader. Jag blir aldrig inbjuden till möten om utvecklingen, men vet att utvecklingen fortgår. Jag jobbar på i kulisserna ändå, försöker hålla mig kvar. Orkar/vågar inte "ställa till med scen" igen. Får höra att förhandlingar med manliga kollegor om ersättning (!) för idén görs. Inga chefer kontaktar mig. Vet fortfarande inte om de andra fick ersättning eller ej, det är sekretessbelagt.
Alla män involverade i projektet säger plötsligt upp sig. Får nya toppjobb.

Eftersom alla män som jobbat med detta slutat behöver cheferna hitta någon annan som kan granska leveransen så den blivit rätt. De anställer en ny man och ber denna, helt oinsatta person, att granska leveransen. Dvs hellre än att fråga mig som jobbat med projektet i 1,5 år. Den nyanställda mannen vänder sig ändå till mig och ber mig om hjälp. Jag får lite hopp om framtiden. Tvivlar dock inte på att det hoppet kommer att släckas, igen och igen. Men jag kommer klamra mig fast. Vi får aldrig ge upp.

"Det slutade med att jag fick en ekonomisk kompensation på femton tusen, ”ett litet bidrag till semesterkassan”, som plåster på såren"

Efter 10 år som anställd på en av Sveriges största reklambyråer får jag reda på att min manlige kreatörspartner, som varit anställd sedan ett år tillbaka, som jobbar med exakt samma saker som jag varje dag, samma ansvar, samma utbildning, lika lång arbetslivserfarenhet, tjänar åtta tusen mer i månaden. När jag tar upp detta får jag höra att ”vi kan förstå att det känns lite orättvist, men samtidigt är vår lönesättning individuell, så vi kan inte diskutera andras löner med dig.”

Det slutade med att jag fick en ekonomisk kompensation på femton tusen, ”ett litet bidrag till semesterkassan”, som plåster på såren fram till nästa löneförhandling. Som i sin tur resulterade i en löneförhöjning på tre tusen kronor ett halvår senare, och som jag fick höra att jag skulle vara väldigt tacksam över trots att att jag fortfarande inte var i närheten av min manlige kollega. Min chef fick mig att känna mig girig eftersom jag inte var nöjd (vilket kändes så sjukt, eftersom pengar aldrig har varit min drivkraft, så hur hamnade vi ens i det resonemanget, hur blev det så personligt??) och hela situationen under löneförhandlingen var superotrevlig. Trots att jag var väl förberedd och hade argument som på förhand kändes omöjliga att ifrågasätta, så fortsatte min chef att ifrågasatte mig personligen tills jag till slut började gråta. Vilket ju blev det ultimata beviset på hur barnslig, oproffsig och oseriös jag var, och så hade han vunnit även den striden.

"...viktigt pitchmöte på grund av jag var kvinna och för att mina manliga kollegor behövde någon i teamet som ”såg snygg ut” och inte var klädd i en gubbkostym."

På en pr-byrå blev jag ombedd att följa med på ett viktigt pitchmöte på grund av jag var kvinna och för att mina manliga kollegor behövde någon i teamet som ”såg snygg ut” och inte var klädd i en gubbkostym. Vi vann pitchen. Jag fick veta av kunden efteråt, att de hade specifikt efterfrågat mig från början, och om jag inte var med var de inte intresserade att arbeta med byrån.

"Han ligger där med stånd och föreslår att vi sover nakna istället och jag känner hans stånd mot mitt lår."

Jag hade varit ute med gamla kollegor och skulle dela taxi med en av dem på vägen hem. Han jobbar numera på en av de största byråerna i Stockholm och jag såg upp till honom som inspiratör och förebild. När vi kommer hem till mig frågar han om han inte kan sova över, och jag säger givetvis ja och tänker att det ju inte är något konstigt, vi är ju bra kompisar, och jag känner ju också hans fru så hon borde heller inte vara orolig.

Vi kommer upp till mig och jag säger att jag tar soffan, men han insisterar på att vi båda kan sova i sängen. Vi ligger och pratar om att jag inte vet vad jag vill med livet och att jag haft mycket ångest kring min sexuella läggning.

Han ligger där med stånd och föreslår att vi sover nakna istället och jag känner hans stånd mot mitt lår. Det slutade med att vi hade sex och dagen efter vaknar jag upp mer förvirrad än någonsin och han åker hem till frun och barnen.

"Han kom efter och stod och bankade på dörren och ville komma in. Jag öppnade inte."

Jag var en mycket ung PR-konsult på min allra första resa i tjänsten. Han var VD i ett av våra kundföretag och skulle hålla en presentation och träffa media i samband med ett industrievent. Vi åt middag och drack vin på kvällen innan. Han började bli närgången. Jag sa att det är en dag imorgon också, dags att gå tillbaka till rummet. Jag gick snabbt tillbaka till mitt hotellrum. Han kom efter och stod och bankade på dörren och ville komma in. Jag öppnade inte. På något sätt genomförde jag jobbet dagen efter men när jag kom hem berättade jag för ägaren till byrån jag jobbade på vad som hänt - och han ringde och sa upp kunden direkt. I en värld där så mycket är fel är det bra att komma ihåg att det finns bra människor också.

"Samma män frågar ”skämtsamt” om jag är lönsam för företaget eftersom jag ”föder barn hela tiden”."

En av byråns största kunder. Jag höll i en låååååång presentation. Männen (ägare och vd, samt sidekick) ställer enbart frågor till min manliga kollega utan att ägna mig en blick.

Samma män frågar ”skämtsamt” om jag är lönsam för företaget eftersom jag ”föder barn hela tiden”.

Jobbar inte med kunden idag och ångrar att jag inte sa ifrån mer.

"På skolan går två manliga studenter som flera dagar i veckan går med pungkulorna hängandes utanför byxgylfen"

Går på fina reklamskolan i början av 90-talet. På skolan går två manliga studenter som flera dagar i veckan går med pungkulorna hängandes utanför byxgylfen som en rolig grej. Ingen säger något om detta. Det var tydligen "helt naturlig". Jag tyckte det var obehagligt.

"visst, hon verkar väldigt kompetent men hon är så himla tjock!"

Sitter och går igenom anställningsansökningar tillsammans med en manlig kollega och byråchef. Vi är i slutskedet av fasen och jag föreslår en operativ produktionsledare som jag tycker vi ska anställa. Då tittar den manliga kollegan på mig och ser besvärad ut och säger att visst, hon verkar väldigt kompetent men hon är så himla tjock!

"Han kallade mig också för fitta och en dag blev han så arg att han slängde sin dator i väggen och bad mig dra åt helvete."

Jobbade som operativ projektledare med en manlig copy som kallade mig för bitch så fort jag bad honom att jobba istället för att sitta på sitt rum och skriva på sin "roman" och fisa (ja, han satt och fes högt). Han kallade mig också för fitta och en dag blev han så arg att han slängde sin dator i väggen och bad mig dra åt helvete. Jag berättade om inscidenten för min chef då arbetet blev extremt lidande. Fick till svar: det där får du reda ut på egen hand. Du är väl inte konflikträdd?

"Byråchefen drar ner mig i sitt knä och håller fast mig "på skoj" i det öppna landskapet."

Byråchefen drar ner mig i sitt knä och håller fast mig "på skoj" i det öppna landskapet. Över 20 personer tittar och tittar ner. Jag krånglar mig ur byråchefens grepp och ifrågasätter vad han gör. Han skojar bort det. Ingen i rummet säger någonting. Det låtsas som ingenting. Samma byråchef kallar mig även ofta för milf...

vet du att jag har latex-lakan i sängen, så enkelt att torka av
— Kund

"får jag en kram, jag är så kåt idag"

För några år sedan arbetade jag på en byrå i kommunikationsbranschen och en av mina kunder var ett känt svenskt bolag. Jag hade ofta hade möte med VDn som var drygt 50 år (jag 26). Nästan varje möte fällde han sexistiska kommentarer som "får jag en kram, jag är så kåt idag" eller "har du klätt dig i hotpants bara för att tillfredsställa mig" en gång slängde han på ett möte ur sig "vet du att jag har latex-lakan i sängen, så enkelt att torka av". Jag ville inte skapa dålig stämning mellan mig och kunden, och som byrå var det för oss ett viktigt uppdrag så varken jag eller mina kollegor satte ner foten. Han älskade sin maktposition och fortsatte med sina kommentarer varje gång vi sågs i flera års tid.

"Högt uppsatt chef som i början av ett möte skämtade om att jag och annan ung, kvinnlig kollega var hans och min andra chefs nya, unga fruar."

Kollegan som alltid flyttade på mig rent fysiskt genom att lägga händerna vid min midja eller höfter istället för att säga ’ursäkta’.

Samma kollega som inför alla berättade att jag gjorde honom knäsvag i klänningen jag bar häromdagen men att den jag hade på mig idag inte var dum den heller. Högt uppsatt chef som i början av ett möte skämtade om att jag och annan ung, kvinnlig kollega var hans och min andra chefs nya, unga fruar.

Senior, manlig kollega som på julfest kommer fram flera gånger under kvällen och kramar mig, länge, och när han ska gå placerar en alldeles för intim kyss i gränslandet mellan kind och hals.

En annan kollega som kallar mig ’gullis’ för att jag gör mitt jobb, och kollegan som ber mig att ’ta det lilla lugna’. Kreatören som slutar lyssna på mig när övriga (män) i projektgruppen lämnat rummet. För att inte tala om strukturer som tillåter män att medvetet vara dåliga på adminarbete, uppgifter som då faller på kvinnor som inte har samma manöverutrymme.

"...en kollega som vid upprepade tillfällen, då sprit var inblandat, utsatte (oftast yngre) kvinnliga kollegor för olika former av oönskade närmanden som de och andra uppfattade som hotfulla."

Hade under en längre tid en kollega som vid upprepade tillfällen, då sprit var inblandat, utsatte (oftast yngre) kvinnliga kollegor för olika former av oönskade närmanden som de och andra uppfattade som hotfulla. Vid flera tillfällen fick andra (oftast) manliga kollegor gå emellan och skydda de kvinnor som utsattes. Det här var en officiell hemlighet som ledningen aldrig någonsin agerade på.

På samma byrå fanns också ett mönster med män som var duktiga på att prata och lyfta sig själva men inte på att faktiskt leverera något och kvinnor som fick jobba i samma uppdrag för att sopa upp efter dem och se till att det faktiskt blev något resultat i slutändan.

"Den sorgsna projektledaren som tvingar sig in i taxin efter en julfest för att han vägrar åka hem till sin fru, gråtandes taffsandes under tröjan. Jag är 27 han 47. Chefen som pratar om vilka som är mest knullbara på kontoret."

Jag vet själv inte var jag ska börja då hela mitt liv har varit präglat av äldre män såna som lätt skulle kunna vara min pappa eller farfar som tittat eller tagit på mig sexuellt.

När jag började i reklambranschen slutet av 90-talet så var det ytterst få kvinnliga kreatörer, det var med vår klass och den över som alla de brilianta kvinnor nu förändrade detta. Det blev mer balans även om fortfarande skev. Första anställningsintervjun, "funderar du på att skaffa barn snart?" Manlig VD. Jag blev paff och arg men sa inget. Började jobba där med gnissel i magen. 8 år senare börjar på efterlängtad stor byrå, där jobbar även CD:n (och delägaren) som jag sett upp till sen Beckmans. Han är 20 år äldre. Han bjuder in mig till den stora pitchen men det är bara han och jag som ska jobba med detta då den är så "känslig" han hävdar även att vi inte kan göra det på kontoret utan måste vara på annan plats... samtidigt som han skickar kryptiska mail om hur han funderar på sitt äktenskap och hur det är dags för honom med något "nytt" i livet.

Han lovade mig delägarskap, grym karriär, skickar oanständiga mail på natten. Jag biter ihop, jag inbillar mig väl bara? Några månader senare går jag in i en relation. Jag blev direkt utfryst av CD:n och jag insåg då att det var inte min talang han hyllat utan han hade en helt annan agenda. Törn på självförtroendet och igen bekräftat att det jag hela min uppväxt känt fortfarande hänger kvar. Ad:n som aggressivt trycker upp mig mot väggen för att jag har dansat med honom (vi var väl säkert 10 personer som dansade) även fast jag har en pojkvän. Den sorgsna projektledaren som tvingar sig in i taxin efter en julfest för att han vägrar åka hem till sin fru, gråtandes taffsandes under tröjan. Jag är 27 han 47. Chefen som pratar om vilka som är mest knullbara på kontoret.

"En fredagsöl sitter denna man och skryter till flera andra manliga designers att han legat med en av praktikanterna ”Hon ser ju ut som en gräsklippare kört över henne i ansiktet, men hon har ju jävligt fin kropp”."

När jag sa att jag var gravid, slutade min VD, som även var grundare och ägare på denna framgångsrika designbyrå att prata med mig i onödan. Om det var absolut nödvändigt, gjorde han det genom att prata samtidigt som har fortsatte titta i sin skärm eller på något eller någon annan. Jag kom konstigt nog tillbaka dit efter mammaledigheten, och han behandling av mig blev nu ännu värre. Enskilda samtal om mitt oangagemang genom att inte jobba 100%, ”det är ju jävligt provocerande att du som bara jobbar 75, gnäller att du har mycket att göra när de andra produktionsledarna jobbar 100”, ”Vad ska jag göra med dig? Vad skulle du göra i min situation, det har fungerar ju inte”. En fredagsöl sitter denna man och skryter till flera andra manliga designers att han legat med en av praktikanterna ”Hon ser ju ut som en gräsklippare kört över henne i ansiktet, men hon har ju jävligt fin kropp”. Tjejen jobbade kvar i ca 6 månader efter detta, ovetande om att alla andra visste att de legat. Samma man var referens åt en junior produktionsledare som jobbat på denna designbyrå under några månader. Produktionsledaren hade nobbat honom på en fest och detta gjorde att han nu sågade henne totalt, och hon fick aldrig mer jobb i designbranschen. Som tur är sadlade hon om och är väldigt framgångsrik idag. Designbyrån lever kvar, men ryktet om den usla arbetsplatsen som kvinna går vlket gjort att de bara kan plocka folk direkt från skolor. Så kan de säga som de alltid gör, ” Du kanske inte passar i denna branschen, såhär är det”.

"Några veckor efter att Kringlan Svensson i en podcast hotat att mörda och våldta aftonbladets kvinnliga kulturchef, tipsar den manlige CDn om Kringlans nya show i ett mail till kreatörerna på en av Sveriges största byråer. "

Några veckor efter att Kringlan Svensson i en podcast hotat att mörda och våldta aftonbladets kvinnliga kulturchef, tipsar den manlige CDn om Kringlans nya show i ett mail till kreatörerna på en av Sveriges största byråer.

En kreatörsavdelning som i övrigt präglas av att man är tråkig/hamnar utanför om man inte kan skratta åt allt. Det ska vara högt i tak osv. Inte undra på att ingen vågade ifrågasätta hans tips.

"I ett val mellan mig och kunden hade byrån med största säkerhet valt kunden och dennes pengar."

Snart efter jag börjat på reklambyrån skulle vårt team bjuda kunden på middag. Jag och en annan tjej som också var ny placerades på varsin sida om den 60-åriga manliga marknadschefen eftersom han var nyfiken att lära känns oss. Efter att han suttit där och skrävlat och beställt in massa vin hela kvällen (som vi försökte undvika dricka och dessutom fick betala) lade han handen på min. Det fanns verkligen inget i situationen som indikerade att jag skulle vara intresserad av denna 30 år äldre kund på detta sätt - snarare tvärtom! Det enda det handlade om var en maktdemonstration. Vår manliga kundansvarigt som satt med vid bordet fortsatte bara fjäska vidare för kunden. I ett val mellan mig och kunden hade byrån med största säkerhet valt kunden och dennes pengar. Jag jobbade vidare ett år med att serva kunden tills jag slutat hoppas på en förbättring och bytte jobb.

Jag är så trött på att sviniga män försvaras som känsliga genier och att de inte behöver förhålla sig till samma regler som andra.

"Jag var 27 år och blev överkörd av byråledarna framför alla, för att jag med all rätt ifrågasatt den patriarkala prägeln på byrån."

En av Sveriges största reklambyråer hade anordnat ett extern event där man bjudit in föreläsare. Detta kommunicerades till byrån via alla-mailen, ihop med listan på föreläsare. Listan bestod av sex män och en kvinna. I ett vändande mail till alla på hela byrån tackade jag för initiativet som jag tyckte var bra, men ifrågasatte varför listan såg ut som den gjorde, utifrån kön och bakgrund. Året var 2015. Blev sedan totalt överkörd av vår CD och VD, bägge vita män som var äldre än jag. Otrevliga, nedtryckande och tillslut obehagliga mail fick jag motta pga jag ifrågasatt detta. En del rakt ut på alla-mailen, en del privat. Jag blev ombedd att ”lägga ned” mm i olika mer eller mindre obehagliga formuleringar. Jag stod på mig pga stödet jag fick från andra kollegor. Jag önskar ändå att fler stått bakom mig öppet. Jag var 27 år och blev överkörd av byråledarna framför alla, för att jag med all rätt ifrågasatt den patriarkala prägeln på byrån. Jag blev rätt chockad över motståndet jag mötte. Jag sparade självklart alla mail, och det är jag otroligt glad för idag. Det var ett orimligt högt pris jag fick betala, men det var det värt för idag ser fördelningen över föreläsare jämnare ut. Synd bara att det fortfarande inte finns utrymme för att ifrågasätta män med makt.

"En marknadschef hos kund till en stor Stockholmsbyrå hade svårt att hålla blicken i styr på möten, han kollade alltid på våra bröst. Alltid!"

En marknadschef hos kund till en stor Stockholmsbyrå hade svårt att hålla blicken i styr på möten, han kollade alltid på våra bröst. Alltid! Jag tillsammans med vår kvinnliga copy hade ofta möten ensamma med mannen. Vi satt båda med armarna så täckande över brösten vi kunde, tänkte alltid på att klä oss i stora tröjor eller i polo. Vi lyfte detta flera gånger med vår manliga VD och manliga CD, som skrattade bort det. Några månader senare berättade vår chef att de anställt en ny projektledare till vår grupp, marknadschefen var nu vår kollega. Han fortsatte såklart kasta blickar konstant, skicka oanständiga sms till en annan kvinna på byrån, massera axlar, smeka ryggar. Ledningen gjorde inget. Det viftades bort, obekvämt att ta upp. Mannen har sedan gjort karriär och har nu varit vice VD på en stor action marketingbyrå.

"Börjar sedan jämföra min kropp med vår kollegas, som är en otränad man 40+ med ganska stor mage. Han säger sedan ”ja du hade nog behövt gå ner 3-5 kg”."

Det här är inget övergrepp, men något jag aldrig glömmer, kanske för att jag minns hur förvånad jag blev. Att en äldre man hade åsikter om min vikt och kropp. Mitt första jobb på byrå i Göteborg. Jag är 21 år och elitidrottare. Behöver säkert fylla på med extra energi då och då som alla andra som tränar minst ett pass om dagen. VDn menar på att jag ”precis som han” är i köket och äter hela tiden. Börjar sedan jämföra min kropp med vår kollegas, som är en otränad man 40+ med ganska stor mage. Han säger sedan ”ja du hade nog behövt gå ner 3-5 kg”. Tack kära vd för att du berättar för mig hur jag ska se ut. Tack.

"Så kommer jag på alla gånger jag blivit ”lilla gummad”, nedvärderad, förminskad och förbisedd i kundmöten."

Tänkt att jag haft tur som jobbat på bra byråer med bra ledning och kollegor. Så kommer jag på alla gånger jag blivit ”lilla gummad”, nedvärderad, förminskad och förbisedd i kundmöten. Där den manlige kunden inte lyssnat på mig utan bara på min manlige kollega och exempelvis svarat den manlige kollegan när det är jag som ställt frågan. Anspelat på mitt kön. Dragit höhöiga sexistiska skämt på min och andras bekostnad.

Jag minns inga specifika sexistiska kommentarer, de flyter ihop för de är så många och så vanliga. Men jag minns känslan. Och jag minns att ingen gång markerade manliga kollegor mot kunderna. Ingen gång. Och det gjorde inte jag heller. För kontot är viktigast. Och jag vet att jag varit en del av jargongen. För att passa in. För att vara en i gänget. För lite får en ju tåla. Jag vet det och jag skäms över det. Och på så sätt skuldbelägger jag mig själv. Och så går det runt, som en evighetsmaskin.

"Jag är så trött på att sviniga män försvaras som känsliga genier och att de inte behöver förhålla sig till samma regler som andra."

På den byrå där jag jobbar har vi en Creative Director som år efter år fortsätter att förminska och trakassera kvinnor. Ledningen har varit medvetna om problemet i flera år men gör ingenting åt saken. Personen drar nämligen in stora intäkter till byrån och är även delägare. När jag frågat varför inget görs åt saken har jag fått svaret att han inte menar något illa utan är en osäker och känslig person. Jag är så trött på att sviniga män försvaras som känsliga genier och att de inte behöver förhålla sig till samma regler som andra.

"Tja, vi måste ha med en tjej också, annars skulle nog folk härute inte bli så nöjda."

Jag blev tillfrågad av den unge nye chefen på byrån om jag ville sitta med i den nya ledningsgruppen för byrån, tillsammans med de tre manliga kollegor. Blev glad och smickrad och bad honom berätta vad han ville att jag skulle bidra med i ledningen. ”Tja, vi måste ha med en tjej också, annars skulle nog folk härute inte bli så nöjda”, svarade han. Jamen, sa jag, menar du att mitt enda bidrag är att jag är kvinna? ”Oj, nej självklart inte, du är ju jätteduktig och så”. När jag tackat ja blev det tydligt att han inte tänkte ge mig någon löneförhöjning (det är en ära att vara med), och att jag inte heller ”behövde vara med i alla beslut”. Jag insåg att jag verkligen bara var ett kvinnligt alibi. Jag började kräva min rätt, och lyckades bra. Kort därefter fick jag chans att starta ny byrå och sa upp mig, så jag vet inte hur det skulle gått.

"Min chef skickade meddelanden till mig om att han ville hångla med mig efter en sen middag på en kick-off."

Min chef skickade meddelanden till mig om att han ville hångla med mig efter en sen middag på en kick-off. Jag var själv ganska full och försökte skämta bort det för att slippa den obekväma situationen dagen efter. Han bad om ursäkt men har fortsatt göra mig obekväm i flera situationer efteråt. Mitt förtroende för honom är så klart helt förstört. Självklart har han fru och barn. Han brukar även skryta om hur jämställd han är inför medarbetare på byrån. Patetiskt.

Ta det lugnt med pippandet, vi har inte tid att ni är mammalediga
— Byråchef

"Fulla gubbkollegor ville komma in i mitt rum och förslog saker de ville göra, med motiveringen att de inte skulle berätta för någon och så funkade det på konferensresorna."

Mitt första jobb var som bildredaktör på en tidning. Jag var ung och såg upp till alla mina äldre kollegor. Hela redaktionen åkte på konferensresa till Istanbul strax efter jag börjat och på kvällen när jag lagt mig i min säng på hotellet började knackandet. Fulla gubbkollegor ville komma in i mitt rum och förslog saker de ville göra, med motiveringen att de inte skulle berätta för någon och så funkade det på konferensresorna. Alla gjorde det typ, jag var bara ny och hade inte fattat det än. Jag var i chock! Ingen fick komma in i mitt rum och jag såg alltid till på följande konferensresor att dela rum med någon kvinnlig kollega. På jobbet veckan efter sa ingen ett pip om det, allt var precis som vanligt. Jag hade däremot för evigt förlorat respekten för mina äldre manliga kollegor. Och förstod tydligt vad de hade för bild av mig.

"...i samtliga berättelser är männens "rätt" till mig. Att tala om mig, skämta om och med mig, kränka mig och mina systrar."

Jag har arbetat många år i reklambranschen och varit utsatt för så mycket att det skulle vara för mycket att berätta här. Det som övergripande går igen i samtliga berättelser är männens "rätt" till mig. Att tala om mig, skämta om och med mig, kränka mig och mina systrar. Det är inte händelserna i sig som etsat sig fast i mitt minne. Det är männens attityd och förhållningssätt och även kvinnors förhållningssätt i relation till männens. Vad vi har blivit för individer i relation till detta vidriga maktspel och förtryck och vad det gör med oss alla.

"Jag sa upp mig. Tio år senare hamnar vi igen på samma arbetsplats. Återigen börjar samma beteende och jag får bland annat en berättelse om hur han står naken framför spegeln och beskriver vad han ser."

Jag hade en chef när jag jobbade på en produktionsbolag för några år sedan som var mycket manipulativ och gränslös. Han hade hela byrån i järngrepp. Vi hade jobbat ihop i slutet på 90-talet i en annan byrå där han också var min chef. Redan då mailade han långa historier om hans drömmar där jag spelade en huvudroll. Det var långa berättelser som var obehagligt detaljerade. Minns bland annat en sekvens där han skriver hur jag springer över en sommaräng med utsläppt hår iförd enbart en tunn vit bommulsklänning. När jag springer åker klänningen upp och han skriver hur mycket han njuter av det. Jag sa upp mig. Tio år senare hamnar vi igen på samma arbetsplats. Återigen börjar samma beteende och jag får bland annat en berättelse om hur han står naken framför spegeln och beskriver vad han ser. Han kom även hem till mig vid ett tillfälle och beklagade sig över sitt äktenskap. Vår byrå är på väg att bli uppköpt av en av de större mediehusen och jag och en annan kvinnlig kollega berättar för de ansvariga om hans beteende och hur han får oss att må. Det slutar med att uppköpet genomförs och jag blir uppsagd. Mannen är fortfarande kvar i byråvärlden.

"Mötet kom inte att handla om mig proffesionellt, det kom enbart att handla om mitt privatliv. Om jag hade någon att ligga med just nu."

Sommaren 2015. Jag har precis tagit examen från Berghs. Jag är stolt, glad och förväntansfull. Nu äntligen ska jag ut i arbetslivet, verkligheten, och få användning av allt jag lärt mig. Och lära mig ännu mer. På riktigt.

Jag blir tipsad av en i branschen, från min tidigare praktikplats, att höra av mig till en byrå. Personen från min tidigare praktikplats lovar att lägga ett gott ord. Sagt och gjort. Jag blir uppringd av byråledaren och vi bokar in ett möte.

Innan mötet förbereder jag mig väl. Funderar på hur jag ska visa mitt driv, min kompetens och genuina nyfikenhet för byrån och dess kunder och utmaningar.

Jag ringer på dörren med den tjusiga skylten. Nervös och förväntansfull.

Mannen jag möter har knappt läst igenom min ansökan, på sin höjd vet han vad jag heter. Mötet kom inte att handla om mig proffesionellt, det kom enbart att handla om mitt privatliv.

Om jag hade någon att ligga med just nu.

"En kväll tvånglade han upp mig mot en vägg. Jag lyckades vrida mig ur hans grepp och gick hem."

Det var min första praktikplats i kommunikationsbranschen. Jag var 21 år gammal, byrån var liten med bara några få anställda (inkl grundaren). Jag visste ingenting om branschen och försökte insupa all kunskap jag kunde från de jag jobbade med. Det jag inte hade väntat mig var att vi ofta gick ut på kvällarna, middagar och alkohol flödade. Kvällsaktiviteterna var till en början såklart kul och spännande. Men så fort grundaren hade fått i sig några järn började kommentarerna om mitt utseende. Han hade själv fru och barn. Jag var tydlig med att jag inte var attraherad av honom men samtidigt vågade jag inte göra en stor grej av det eftersom han var den han var, en skämtsam "skön kille". En kväll tvånglade han upp mig mot en vägg. Jag lyckades vrida mig ur hans grepp och gick hem. Gick tillbaka till praktikplatsen följande vecka och låtsades som ingenting, men allt kändes ändå annorlunda. Jag undrade om de andra som jobbade där visste, och skämdes för vad som hade hänt.

"Jag förklarar vänligt men bestämt att han inte borde peta mig på revbenen. Får snabbt förklarat för mig att jag borde verkligen besöka närmsta gym asap med min mängd fläsk."

Jag var 23 år, provanställd på en byrå med ca 25 anställda. I ett internt projekt var jag av avvikande åsikt som vd’n. Han ville förklara hur fel jag hade genom att ställa sig bakom min rygg och samtidigt massera mina bara sommaraxlar. Försökte värja mig genom att vänligt förklara att det inte behövdes och att jag inte kommer ändra åsikt. Jag fick inte en tillsvidareanställning.

Jag stövlar rätt in i min dåvarande mans affär med en av sina kollegor. I efterdyningarnas diskussioner får jag förklarat att detta bara är ”peanuts” på byrån. Det är en av Sveriges största och prisbelönta byråer.

Anställd som marknadschef på ett stort modebolag petar en av delägarna mig i sidan när han går förbi mig i korridoren där jag är mitt i ett samtal. Jag förklarar vänligt men bestämt att han inte borde peta mig på revbenen. Får snabbt förklarat för mig att jag borde verkligen besöka närmsta gym asap med min mängd fläsk.

Löneförhandlar och får förklarat att jag inte kan få högre lön och dessutom har jag högst lön på byrån. När jag senare slutar får jag reda på att killen som blev anställd efter mig, har färre års erfarenhet har flera tusen mer i månaden.

Den träffen slutade med att han tog tag i min rumpa och försökte kyssa mig. Det var otroligt obekvämt att sitta på hans föreläsning dagen därpå.
— Elev på reklamskola i Stockholm

"ja, modellerna behöver ju inte vara så snygga som du, men det blir väl ändå svårt". Mittemot honom sitter alla modeller."

Jag är ansvarig makeupartist på en reklamplåtning, och på ett produktionsmöte med modeller, mig och diverse ansvariga (alla runt 20 år äldre än jag) diskuterar jag sakligt vilken typ av look som förväntas under plåtningen säger en av de huvudansvariga: "ja, modellerna behöver ju inte vara så snygga som du, men det blir väl ändå svårt". Mittemot honom sitter alla modeller. När jag inte skrattar åt "skämtet" utan håller mig professionell får jag ett "nähä, nä, såna komplimanger är du väl alldeles för van vid".

"Ta det lugnt med pippandet, vi har inte tid att ni är mammalediga – sa han till oss och skrattade åt sitt eget ”skämt”."

”Vännen, här kan vi inte marknadslöner. Det här är inte Stockholm” varpå han stryker mig över ryggen väl ömsint och trycker till lite.

En annan chef lät aldrig mig som projektledare ta beslut utan han och en manlig kollega i projektgruppen tog andra beslut bakom min och kvinnorna i gruppens rygg. Kom vi med förslag, avslogs det med ett torrt skratt. Föreslogs samma av manlig kollega beslutades det.

”Sätt dig med ditt pyssel du så sköter jag det väsentliga” sa chefen om att jag skulle layouta en tidning och nöp mig i kinden med ett leende.

”Ta det lugnt med pippandet, vi har inte tid att ni är mammalediga” sa han till oss och skrattade åt sitt eget ”skämt”.

"vi tar en skitsmal snygg modell som sitter med utspärrade ben på en stol och ett plåster under näsan och i armvecken för att hon har tagit så mkt droger"

Jobbade på en liten byrå, mitt första jobb inom reklambranschen. Förutom att jag fick en helt sinnessjukt låg lön så var den 30 år äldre chefen jobbig under alla år. Han kommenterade ständigt mitt utseende, ”oj hur ska vi stå ut när du är så fin i håret”, ”wooow” osv och kollade alltid på ett äckligt sätt som gjorde mig obekväm. När vi brainstormade var alla män alltid väldigt nedlåtande och lyssnade inte på mina idéer plus drog sexistiska och extrema skämt (”vi tar en skitsmal snygg modell som sitter med utspärrade ben på en stol och ett plåster under näsan och i armvecken för att hon har tagit så mkt droger”....). Vid ett tillfälle sa chefen att han och hans fru egentligen inte var gifta så han var ganska fri. Han sa detta lågt i köket när bara han och jag var där, menande. Senare fick jag reda på att de visst var gifta. Småsaker visserligen men när det här pågår hela tiden under flera år så tär det på krafterna. Man är liksom enbart ett objekt snarare än sin prestation.

"Nämen oj du är ju tjej! Hur känns det?"

Jag har arbetat nästan uteslutande på byråer med digitalt/tech fokus. Ofta har jag varit den enda anställda kvinnan. Mina kollegor har aldrig varit problemet, snarare var de dem som fick mig att börja kalla mig feminist från första början. Manliga kunder däremot har sällan kunnat hantera detta. Otaliga gånger har det talats över mitt huvud, mailats direkt till mina producenter etc. För många frågor i stil med ”Härligt att ha så många killar för dig själv?”, ”Här har du dig ett litet harem!” fick mig till slut att (internt) börja säga ”Det är bara för att jag är tjej!” om allt möjligt. Mina kollegor höll på att tappa det pga de visste ju bättre. Ganska ofta var det sant, jag BLEV behandlad annorlunda för att jag är tjej, men inget JAG vill tänka flera gånger om dagen. Då vinner de ju. Jag är jag och jag är sjukt kompetent - DÄR skall mitt fokus och driv ligga.

Avslutningsvis - min favorit fråga från en kund: ”Nämen oj du är ju tjej! Hur känns det?” Vet inte hur många gånger jag önskat att jag skitit i att ignorera för affärsrelationens skull och bara svarat; ”Jo tack bra! Vaknar varje morgon, tar mig på brösten och tänker fan vad jag är bra på kod!”

"Jag kommer ihåg min första jobbfest, en kvinnlig kollega gav mig en kram och sa att det inte var mitt fel. 8 månader senare var det jag som delade ut kramen till en ny tjej."

En av delägarna blir alltid för full på branschfester, jul och sommarfester, kundmiddagar och konferenser. Den där AW:n som alla hoppades att han inte skulle dyka upp på. När han blir full vill han kramas, kommentera hur man ser ut och ta lite på rumpan. Hans skäggstubb sticker mot kinden och jag brukar få torka bort salivet från mitt öra med baksidan av handen. Alla tjejerna på kontoret har varit med om det och vi stöttar varandra.Vi skäms när en ny tjej börjar och spanar oroligt åt hennes håll första gången hon ska konfronteras med fulla xxxx, undrar om hon är okej.

Jag kommer ihåg min första jobbfest, en kvinnlig kollega gav mig en kram och sa att det inte var mitt fel. 8 månader senare var det jag som delade ut kramen till en ny tjej.

Alla de andra delägarna har sett hur han är. Några av dem kommer inte på konferenserna och jag har hört att anledningen är att de tycker att det är jobbigt att hantera hur han blir. Men ingen av de som har inflytande på företaget har frågat hur jag eller någon av mina kollegor mår.

Jag tycker om mitt jobb, mina kollegor och kunder. Det är inte lätt att kasta bort det för att någon i maktposition kladdar. Samtidigt känner jag mig köpt, billig och svag som stannar.

"Han öppnade duschdraperiet och kramade mig bakifrån när jag stod naken i duschen. Jag skrek till och mina två andra kollegor som befann sig i samma rum skrek också till och då sprang han ut."

Jag jobbade på stor digital PR-byrå i Sthlm. Under en skidresa med jobbet slet en kollega upp dörren till mitt sovrum och gick in i badrummet när jag stod och duschade. Han öppnade duschdraperiet och kramade mig bakifrån när jag stod naken i duschen. Jag skrek till och mina två andra kollegor som befann sig i samma rum skrek också till och då sprang han ut. Det var menat som ett "skämt" och han och andra manliga kollegor tyckte att jag överdrev för att jag blev helt rasande över "skämtet. Ingen manlig kollega eller chef tog det riktigt på allvar. När han som utfört "skämtet" förstod att jag var arg och aldrig mer ville säga ett ord till honom ville han be om ursäkt och få min förlåtelse. Jag vägrade. Väl tillbaka på kontoret några dagar senare berättade jag för den HR-ansvarige som blev upprörd och gav honom en lätt varning. Han fick inte sparken, han var ju så duktig på sitt jobb. Han betedde sig svinigt mot många fler tjejer på alla kommande firmafester i några år till tills han slutligen blev avskedad.

"Han ville från ingenstans diskutera att kvinnor "SÅ ofta ljuger med våldtäktsanmälningar", att kvinnor är mindre sakliga än män, att vi inte kan skriva tydligt."

Det här är inte riktigt lika allvarligt som många andras historier men ändå något som påverkat mig enormt och stulit så mycket energi, kraft och motivation. Framförallt försämrat mina jobbleveranser extremt. Jag började som ganska nyexad på en kommunikationsavdelning med en medelålders manlig kollega. I början tyckte jag att han var fantastisk, han hjälpte mig något otroligt - hur kan en människa vara så snäll och omtänksam och lägga så mycket tid på att introducera någon?! Sen när jag började få lite kött på benen och ha åsikter och kunna saker själv även utan hans råd vände det dock snabbt, allra mest efter att han fick höra på LÅNGA omvägar att jag självklart kallar mig feminist.

Jag märkte att skillnaden i hans ton förändrades ganska drastiskt. Han ville från ingenstans diskutera att kvinnor "SÅ ofta ljuger med våldtäktsanmälningar", att kvinnor är mindre sakliga än män, att vi inte kan skriva tydligt (?) och diverse andra bisarra saker. Han kallade mig också dum vid ett par tillfällen när jag försökte introducera sociala medier för honom, vilket ju är en JÄVLIGT stor del av vårt jobb.

Sa ifrån enbart ett par gånger, för jag visste ju hur han var. En diskussion ledde liksom sällan någonstans. Plötsligt kom hans vänner fram på krogen och konfronterade mig hur jag kunde tycka så hemska saker om män. Saker jag ALDRIG uttryckt. Saker jag inte ens tycker. Vid ett tillfälle skrek han på mig att jag anklagade alla män för att vara sexister och att jag HELA tiden ville provocera honom med politiska diskussioner. Diskussioner jag aldrig ens haft. ALDRIG, verkligen.

Jag höll ut ett par ÅR, grät otaliga kvällar, pratade om honom i timmar med vänner och familj som till slut tröttnade. Han skötte till råga på allt sitt jobb något otroligt jobbigt och jag fick rädda upp situationerna HELA tiden. Vi kom aldrig någonstans i projekt på grund av hans ego. Insåg sen att det enda jag kunde göra var att byta jobb, och det gjorde jag. Nu känns allt skitbra och jag inser hur enkelt samarbete kan vara när det är med vettiga människor.

"Jag tycker att vi gör en skissfilm till presentationen, vi säger att det ska vara barn i den riktiga reklamfilmen men kan inte du hoppa i sängen i skissfilmen? I något barnsligt, till exempel en vit tröja och trosor och liksom hoppa glatt?"

Jag går på en erkänd reklamskola i centrala Stockholm och har ett grupparbete med två män som båda är verksamma på byråer idag varav den ena blivit Guldäggsvinnare. Plötsligt får de idén att göra en reklamkampanj för en svensk möbeljätte och dess säng-sortiment. "Jag tycker att vi gör en skissfilm till presentationen, vi säger att det ska vara barn i den riktiga reklamfilmen men kan inte du hoppa i sängen i skissfilmen? I något barnsligt, till exempel en vit tröja och trosor och liksom hoppa glatt?". Nästa dag tar mina två klasskamrater tillika gruppmedlemmar med sig kamerautrustning, fullt övertygade om att de kommer lyckas med sin plan (vilket de såklart inte gör).

Kom och sätt dig i mitt knä, höhö, nej just det, så får man ju inte säga
— Chef på byrå

"...om gravida kollegan från partnerbyrån: "ja henne kan vi inte räkna med nu ju" och två andra tjejer hade fått sluta under märkliga omständigheter."

Jag har dragit mig för att dela detta. Jag skäms inser jag. Det känns som om jag ljuger eller överdriver. Jag hade varit på byrån i ca 1,5 år när jag blev gravid. Det hade förekommit en massa småsaker så jag kände på mig att det inte skulle tas emot väl. Bland annat hade byråchefen/ägaren sagt om gravida kollegan från partnerbyrån: "ja henne kan vi inte räkna med nu ju" och två andra tjejer hade fått sluta under märkliga omständigheter. Han var mycket dominant och med illa dolda sunkiga värderingar. Men jag kunde liksom ta jargongen - jobba hårt tänkte jag. På ett utvecklingssamtal blev jag lovad större ansvar.

Jag väntade länge med att berätta, men till slut, när jag kände att det inte gick att dölja längre bad jag om ett möte med chefen. Han ringde upp mig samma kväll och sa "ta det nu på telefon! säg vad det är, jag har inte tid att ses." Så det gjorde jag.

Det gick någon dag - sedan blev jag inkallad till möte. Och där blev jag uppsagd. I chock hörde jag honom säga att det inte fanns tillräckligt med jobb och jag hade inte hade levererat på senaste projektet. Med uppmaningar om att fortsätta vara lojal mot byrån och hålla låg profil, fick jag gå på dagen. Såklart ifrågasatte jag det hela och fick en massa konstiga förklaringar och nästintill hot att "det här var verkligen allvarliga anklagelser som jag kommer och antyder!" Några månader därpå mejlade byråchefen/ägaren och skrev att han blivit ledsen och tagit mycket illa vid sig av att jag trodde att jag fått sparken för att jag var gravid.

Flera år senare dök han upp på min nya arbetsplats för ett möte med någon kollega. Istället för att stå rakryggad och fälla någon drypande kommentar, som jag fantiserat om så länge, flydde jag kontoret med svansen mellan benen.

"Sedan dess har det alltid varit tjejer på mina arbetsplatser som projektleder och tar ansvar, jobbar över, fixar kaffe och plockar undan på event, ser till att saker blir gjorda, blir förminskade och hånade, sexualiserade, och bränner ut sig."

Mitt första jobb på en av de stora byråerna började med festival och efterföljande fest. Klockan tre på natten i baren min allra första dag föreslår styrelseordföranden att vi ska gå till mitt rum för att ”efterfesta”. Han var alltså en av de mäktigaste i bolaget, jag var 25 och gjorde min första dag och inte fast anställd. Han hade tidigare pratat om att aldrig säga nej på jobbet och jag tror jag verkligen att han förstod maktobalansen i situationen.

Sedan dess har det alltid varit tjejer på mina arbetsplatser som projektleder och tar ansvar, jobbar över, fixar kaffe och plockar undan på event, ser till att saker blir gjorda, blir förminskade och hånade, sexualiserade, och bränner ut sig. Löneskillnaderna. Alla kommentarer om hur tjock man är som gravid, erbjudanden att vara med på förlossningen... det är verkligen en icke-progressiv bransch.

"Där blir jag sedan kysst mot min vilja, och när jag väl blir släppt får jag ett sms där samma man frågar om han ska följa med mig in på toaletten."

Var på ett byråevent hos en leverantör till företaget jag jobbar på. Under kvällen blir jag på vägen till ett toalettbesök fysiskt omflyttad, upptryckt och fasthållen mot väggen i hallen på deras kontor, av en av byråns manliga anställda som jobbar med oss. Där blir jag sedan kysst mot min vilja, och när jag väl blir släppt får jag ett sms där samma man frågar om han ska följa med mig in på toaletten. Har mått psykiskt skit sedan händelsen.

"När jag går iväg för att dämpa ångesten säger min chef till mig att byrån äger min kropp den dagen och ångesten skulle jag spara tills jag kommer hem."

Allt var bokat och klart. På tisdagen skulle jag möta upp modellerna till en bikinifotografering för en katalog. Då ringer kunden till vår byrå och säger att huset vi skulle fotografera i var upptaget. Min byråchef säger att vi ska byta dag. Jag mejlar, ringer och gör allt jag kan i världen för att modellerna inte ska hoppa av, men förgäves. En efter en hoppar de av. Till slut är det bara en modell kvar som kan, och jag. Min byråchef frågar först rätt artigt om jag kan tänka mig, och jag svarar nej. Han blir då mer aggressiv i tonen och säger "Om du inte gör detta, faller det på dig och då blir vi utan kund" Jag går motvilligt med att ställa upp. Dagen kommer och jag går nervöst runt med ont i magen och bikini. Jag hör hur kunden flera gånger säger saker som att han precis fått materialet till "ett magasin som småpojkar gömmer under kudden och tar fram när ingen ser" När jag går iväg för att dämpa ångesten säger min chef till mig att byrån äger min kropp den dagen och ångesten skulle jag spara tills jag kommer hem.

"Du är mycket sexigare som singel"

Mitt första jobb. På ett stort företag. Med en manlig chef. Jag blev singel. Fick kommentaren "Du är mycket sexigare som singel" och luktade länga och väl när han kramade om mig vid ett event. Han sade sedan "Vad gott du luktar".

"En kund som insisterar på att jag ska dricka mängder alkohol vid middagen. Ett nej tack accepteras inte, då tänker han byta byrå."

Hört under intervju på reklambyrå: ”Vi vill inte ha några tysta musar här”.

Hela arbetsgruppen på kick off med en ny kund. En kund som insisterar på att jag ska dricka mängder alkohol vid middagen. Ett nej tack accepteras inte, då tänker han byta byrå. En kvinna har vid middagen glatt berättat att hon har förlovat sig, jag hör kunden säga till sin kollega att "nu får de nog byta konsult när vederbörande inte är singel längre". Efter middagen lägger han armen om mig och vill att vi ska gå på efterfest. Ett nej accepteras inte nu heller. De flesta av mina kollegor har hunnit avlägsna sig och ingen ser vad som sker, att han inte släpper taget utan försöker dra mig ut genom dörren. Tillslut ser en kollega vad som händer, drar i mig hon också tills han ger upp. Upprörda kommer vi tillbaks till byrån dagen efter där vi får höra att vi helst inte ska prata högt om det som har hänt.

Man tittar inte på kvinnorna i rummet när man pratar om viktiga saker. Ett fenomen jag erfor varje dag under mina år i byråbranschen och som långsamt gjorde att jag tystnade i dessa rum. Jag minns speciellt ett internmöte som ägde rum den 8:e mars. Jag räknade hur många gånger projektledaren tittade på mig och inte på min manliga kollega när han pratade. Två gånger på en timme. Det var sorgligt.

Hon har ett bra portfolio, men skulle inte passa in i estetiken här, hon är lite för stor och bufflig, skulle nog välta ner saker
— Byråägare

"Under min tid på Berghs så blev jag tafsad på och tvånglad ett flertal gånger, när jag tydligt sa ifrån att jag inte var intresserad. Båda två männen har fått bra jobb på stora byråer och blir konstant hyllade."

Under min tid på Berghs så blev jag tafsad på och tvånglad ett flertal gånger, när jag tydligt sa ifrån att jag inte var intresserad. Båda två männen har fått bra jobb på stora byråer och blir konstant hyllade. När jag lyfte vad de gjort sa de bara att "ja de gör så mot alla..." Och lärarna hyllar en av dem också efter han har fått jobb i NYC samtidigt som de skriver om hur viktig #metoo-kampanjen är. Jag har haft ett sommarjobb inom kommunikation efter examen där min manliga kollega sa att han "som varje vettig handledare kommer att presentera mina idéer som sina egna" vilket han också gjorde. Jag fick se honom ta ära för idéer jag kommit på och sen fick jag inte anställning. Nu har jag iaf börjat nytt jobb som kommunikationsansvarig på byrå och min andra dag på jobbet fick jag hör att "det är så himla kul att du är här, nu slipper jag plocka min egna disk". Jag jobbar där varken som städare eller receptionist, utan kommunikationsansvarig - chef. Hittills har samtliga manliga delägare ignorerat mig, struntat i att dyka upp till möten, felinformerat mig inför möten (och hånat mig när jag krävt information för att jag då är "nervöst lagd") och hört av sig sent om kvällarna om saker de hävdat ska vara gjorde fast så inte alls är fallet. Och även skrivit om mig till andra kollegor när de vet att vi jobbar tillsammans, och ifrågasatt mitt jobb - aldrig direkt till mig.

"Flera kollegor har vid ett flertal tillfällen diskuterat storleken på mina bröst och hur andra kollegor stirrar på dem."

Flera kollegor har vid ett flertal tillfällen diskuterat storleken på mina bröst och hur andra kollegor stirrar på dem. Dem själva inkluderade. Som att det inte räckte med de smutsiga blickarna?! En av de mer seniora av dem, gift med två barn, ber mig stanna kvar hos honom när vi flera kollegor ska lämna efterfesten han hållt. Detta sker helt ogenerat och när jag säger nej säger han att man kan ju inte klandra honom för att han försöker. Detta bortförklaras för han var ju full.

"Den träffen slutade med att han tog tag i min rumpa och försökte kyssa mig. Det var otroligt obekvämt att sitta på hans föreläsning dagen därpå."

På Sveriges främsta reklamskola använde en gästföreläsare vår klasslista (med namn och bild på elever) för att hitta och lägga till tjejer på FB. Direkt efter vår första föreläsning fick jag ett meddelande med beröm för min kreativitet. Han tyckte att jag skulle praktisera på hans byrå och berättade att han hade många kontakter i branschen som jag skulle kunna träffa. Han hade kollat upp min adress och upptäkt att vi bodde några minuter ifrån varandra. Han föreslog en träff där vi skulle kunna prata vidare. Jag kände mig utvald och gick jag med på att träffa honom. Den träffen slutade med att han tog tag i min rumpa och försökte kyssa mig. Det var otroligt obekvämt att sitta på hans föreläsning dagen därpå. På FB fortsatte han skicka sexuella inviter av olika slag. Han skickade dessutom bilder på min kropp som han hade tagit i smyg i skolan. Jag skämdes och klandrade mig själv för min naivitet. När kursen var över kom han på tal i en diskussion med några klasskompisar. Det visade sig att han hade närmat sig fler i klassen på liknande sätt. Han hade dessutom en hel mapp i sin dator med smygbilder som han hade tagit på tjejer. Skolan tog det på allvar och lovade att han aldrig mer skulle föreläsa på skolan. Däremot vet jag att han idag föreläser friskt på andra skolor.

"Delägaren var kraftigt påverkad och erbjöd henne droger och "mer affärer till hennes bolag" om hon skulle hänga med honom och hans kompis hem, eller kanske bara en avsugning på toaletten."

Träffar en tidigare leverantör i ett privat sammanhang. Hon har på krogen sprungit på en av delägarna på den stora byrå jag tidigare jobbade på. Delägaren var kraftigt påverkad och erbjöd henne droger och "mer affärer till hennes bolag" om hon skulle hänga med honom och hans kompis hem, eller kanske bara en avsugning på toaletten. Givet vände hon på klacken.

Samma delägare hade en dryg ton och fällde sexistiska kommentarer på en intervju med en ny kreatör. Kreatören började sedan arbeta hos en av byråns största kunder. Karma.

"En av mina manliga klasskamrater gjorde en förpackning med en bild på en tjej i minimal bikini, som precis täckte vårtan typ men inte mycket mer. Dessutom plåtad snett nedifrån så skrev och bröst fick allt fokus och huvudet var lite suddigt längre bort."

Jag läste på en av de stora reklamskolorna i Stockholm och mina lärare var två äldre män. En uppgifterna vi skulle lösa var att designa en förpackning för en solkräm. En av mina manliga klasskamrater gjorde en förpackning med en bild på en tjej i minimal bikini, som precis täckte vårtan typ men inte mycket mer. Dessutom plåtad snett nedifrån så skrev och bröst fick allt fokus och huvudet var lite suddigt längre bort. Hans lösning blev lovordad av de manliga lärarna som gav honom högsta betyg. Jag kunde inte hålla tyst utan skrev till de två lärarna att 1. Jag som tillhörde målgruppen för den här solkrämen skulle ALDRIG i livet köpa den med den här bilden på. 2. Den skulle helt klart bli fälld av Reklamombudsmannen. 3. Den var gubbig, förlegad och förnedrande. Jag fick till svar att jag inte visste vad jag pratade om, inte skulle lägga mig i deras jobb och att de hade koll på vad som var bra reklam/design och inte. Resten av året fick jag mycket svala omdömen på mina uppgifter och ju sämre betyg jag fick desto gladare blev jag för att det betydde att jag tänkte tvärtom från dem. Helt sjukt att jag betalade så mycket pengar för den där skitutbildningen.

"Han var min 50 åriga chef och var full, hotfull och gick ofta runt utan kläder inomhus."

Jag var nyexad, 22 år och jobbade som konsult på en pr-byrå. I Almedalen bodde vi i ett hus, jag och 4 män. Han var min 50 åriga chef och var full, hotfull och gick ofta runt utan kläder inomhus. Han ville att jag skulle följa med på "kundmöten" på barer i Visby där han la armen om mig när han pratade med sina polare. Jag skulle sitta där som hans objekt. Som hans sak. Jag trodde jag fick åka dit för att jag var en bra konsult som gjorde bra jobb, men jag skulle bara vara hans unga kuttersmycke. Jag har aldrig känt mig så förnedrad i hela mitt liv.

Kan du svara, det verkar bättre om en tjej svarar i telefonen!
— Delägare på byrån

"En delägare blev dömd för sex med minderårig, en utan ägarna fick fängelse för våldtäktsförsök på en anställd. Trots detta fanns det inget skydd mot personer på företaget som tog sig allt för stora friheter sexuellt."

Jobbade på en mediabyrå som inte hade någon policy för sexuella trakasserier, däremot mot våld. Alla våldshandlingar inom företaget innebar omedelbar uppsägning. En delägare blev dömd för sex med minderårig, en utan ägarna fick fängelse för våldtäktsförsök på en anställd. Trots detta fanns det inget skydd mot personer på företaget som tog sig allt för stora friheter sexuellt. Speciellt en man var extra jobbig och nedlåtande mot alla kvinnliga anställda. Det gick inte att samarbeta med honom och på varje företagsfest taffsade han (grovt) och viskade skamliga förslag till kvinnliga kollegor. Helt öppet. Ingen vågade säga ifrån på skarpen eller ge honom den örfil som han förtjänade. Inte jag heller, då hade jag ju fått sparken enligt företagets policy mot våld...

"Jag har inte anställt en enda kvinna som i slutändan inte visat sig vara bråkig. Vad är det för fel på er, tjejer?"

Vill citera VD:n på en cool, up-and-coming-reklambyrå där jag tyvärr jobbat: "Jag vill inte anställa fler kvinnor nu, det är som att tjejer blir helt tokiga runt mig. De går in i väggen, skaffar barn och blir helt psycho. Jag har inte anställt en enda kvinna som i slutändan inte visat sig vara bråkig. Vad är det för fel på er, tjejer?"

Snacka om noll insikt kring att han själv kanske kunde vara problemet.

"Jag, som varit precis lika delaktig i idéer och utförande, är totalt osynliggjord genom hela arbetsprocessen."

Jobbade för en stor global kund inom ett manligt kodat område (sport) på en av sveriges största byråer tillsammans med min kreatörskollega (man) och en planner (man). Vår projektledare tittar konsekvent aldrig på mig under möten, öser beröm över hur min kreatörskollega och planner gjort allt så bra och levererat så grymma grejer, argumenterar för hur de borde få åka med honom till London för att dra vår presentation för högsta cheferna osv. Jag, som varit precis lika delaktig i idéer och utförande, är totalt osynliggjord genom hela arbetsprocessen.

"Jag tjänar 20% mindre i månaden är mina manliga kollegor som började exakt samtidigt, som gör exakt samma jobb."

En av sveriges största byråer. Jag tjänar 20% mindre i månaden är mina manliga kollegor som började exakt samtidigt, som gör exakt samma jobb och vars färdiga jobb och skisser jag dessutom fått skickade till mig av vår chef för att förbättra eftersom jag uppenbarligen levererar högre kvalitet. Jag har dessutom tre gånger så lång utbildning. Löneskillnaden motiveras med att man inte kan jämföra löner. Byråns VD uttalar sig stolt och öppet om hur det inte förekommer lönediskriminering på arbetsplatsen.

"...vem av mig och min flickän som är mannen i förhållandet” och “kom igen kan ni inte tänka er trekant?” av manliga klasskamrater."

Jag är helt ny I branschen och har jobbat inom reklam/produktion i cirka ett år. För tillfället jobbar jag för ett av världens största kommunikations och tech företag. Jag trodde branschen skulle se annorlunda ut när jag som 21 åring började plugga reklam. Jag var naiv. Jag har fått utstå sexuella trakasserier från dag ett. Det började på reklamskolan i Stockholm där jag bland annat fått frågan från klasskamrater om “vem av mig och min flickän som är mannen i förhållandet” och “kom igen kan ni inte tänka er trekant?” av manliga klasskamrater. På mitt första jobb blev jag kallad “baby” och “gullet” av min manliga chef som även tog sig friheten att , flera gånger, krama mig inför alla de andra anställda för att “peppa mig”. Ingen av männen i mitt team fick någonsin en “pep-kram”. På en av mina andra arbetsplatser, som är ett välrenommerat och prisat produktionsbolag, skämtade mina manliga kollegor om feminism och att vi var “så jävla känsliga”. Utåt är alla dessa härliga grabbar “super feminister” och vill utmåla sig själva och byrån som radikalt och PK. Jag är glad att inget värre har hänt mig då jag har vänner som blivit sexuellt utnyttjade av kända ADs och CDs för en av de bästa reklambyråerna i världen. Det är mycket PK snack och “rätt åsikter” I reklamvärlden men skrapar man bara lite på ytan... Vill bara säga till alla kvinnor, icke-binära, icke-män i branschen; Detta måste få ett slut. Vi är framtiden och detta är bara början! Fuck alla andra.

Det där var ju en kort kjol du hade på dig
— - min föredetta chef, jag var 22 år och praktikant.

"Efter något år på samma arbetsplats är jag helt nedbruten. Jag har glömt vad jag kan, litar inte på mitt eget omdöme."

Han är känd som feminist och vänster. Alltid trevlig och korrekt. Skulle aldrig säga något olämpligt. Ändå får han folk att börja gråta regelbundet. Han har aldrig gått över någon sexuell övergreppsgräns så vitt jag vet, men härskarteknikerna flödar fritt. Efter något år på samma arbetsplats är jag helt nedbruten. Jag har glömt vad jag kan, litar inte på mitt eget omdöme. Däremot vet jag exakt hur han vill jobba fram en text, på vilka sätt han vill att jag är i möten och när han är hungrig.

"Nej dem introducerade inte mig heller. Dem sa att jag var där för att ta anteckningar. Jag var projektchef."

Kan inte ens räkna upp hur många möten jag har varit på där dom manliga kunderna vägrat hälsa på mig. Och mina manliga chefer?

Nej dem introducerade inte mig heller. Dem sa att jag var där för att ta anteckningar.

Jag var projektchef.

"Du var ju tjejen som var på intervju hos oss för ett jobb – GRAVID! Så naivt. Hur tänkte du där egentligen?"

När jag var i slutfas med utbildningen, precis i samband med examen blev jag kontaktad av en större designbyrå för att komma på intervju för en tjänst på rekommendation av en redan anställd. Jag var just i början av en graviditet, men klädde mig för att det inte skulle synas och tog inte upp det i mötet. Det blev en trevlig pratstund och de verkade uppskatta både min portfolio och person. Någon månad sedan meddelade de mig att tjänsten tillfallit en annan person som redan gjorde frilansjobb åt dem vilket ändå kändes helt okej. Men ett år senare stötte jag på den seniora kreatör som intervjuat mig varpå han skrockande utbrister högt; "Ja men just det, du var ju tjejen som var på intervju hos oss för ett jobb – GRAVID! Så naivt. Hur tänkte du där egentligen? Hahaha."

Ja, alla svar jag tänkt ut i efterhand, men som just då kom ut i form av skam och röda kinder. Trots att jag inte ens bett om en intervju.

"Du har verkligen passat in här, så liten av slankt som du är, du rör dig lätt bland möblemanget."

Hade praktik på en liten renommerad designbyrå under min utbildning, som bestod av en ägare och en anställd. Under perioden jag var där, kom en tjej in på intervju för praktik, när hon hade lämnat kontoret kommenterade ägaren ”Hon har ett bra portfolio, men skulle inte passa in i estetiken här, hon är lite för stor och bufflig, skulle nog välta ner saker”. När min praktik period var över fick jag mycket beröm för mina insatser samt kommentaren ”Du har verkligen passat in här, så liten av slankt som du är, du rör dig lätt bland möblemanget”.

"Kvinnor fick utskällningar, män fick löneförhöjningar och ryggdunkar."

Jag; ung, kvinna och mellanchef på en hipp byrå där tre män huserade som ”ledare” och ”chefer”.

Dom otaliga gånger som jag fick höra att jag, en välutbildad, hårt arbetande, lojal, kravställande, dedikerad behövde vara med på möten med nya kunder, byråvalskonsulter eller liknande. Jag ifrågasatte detta då jag satt och jobbade 90h/veckor och att jag knappt hann med mitt liv och bad snällt att få slippa möte 1 2 och 3.

Jag fick jämt samma svar; ”vi behöver en kvinna i rummet” - ”jaha, så ni vill inte ha mig där då jag besitter mest kompetens och drar in 15-20 Miljoner åt er per kund?”

Tystnad.

1 dygn senare är det samma sak igen.

Då ska vi även lägga till att det var konstant sexism på den här ”coola” söderbyrån. Kvinnor fick utskällningar, män fick löneförhöjningar och ryggdunkar.

Män blev bjudna på lunch och kvinnor fick sitta och jobba på lunchen.

Kvinnor blev antastade av manliga kollegor, sa till och fick sen konfrontera mannen i fråga inför chefen varav represalierna för mannen uteblev och för mig, utbrändhet, depression och sedan utfryst och till sist borttagen.

"Min kollega har samma titel som mig och jobbat lika länge som jag. Han har ökat sin lön med 10 000. Jag har ökat min med 2000. På ett år. "

Min kollega har samma titel som mig och jobbat lika länge som jag. Han har ökat sin lön med 10 000. Jag har ökat min med 2000. På ett år. Jag bestämde mig för att löneförhandla med min chef, något jag verkligen ångrar idag.

Under mötet får jag veta att jag egentligen borde ha mindre i lön, att man kan ”plocka vem som helst på stan som kan göra mitt jobb”, att jag borde se min anställning som en praktik/utbildning, att jag bara är där för att min chef gillar mig, att jag borde bli mer ödmjuk, att jag kanske kommer ha samma lön i 10 år! Och hur ledsen och besviken han är på mig för att jag framstår som så blåögd.

När jag ber honom sätta upp konkreta mål för att jag ska kunna höja min lön i framtiden möts jag av en ny utskällning. Hur har jag mage att ställa sådana krav på honom!

Min arbetsroll är absolut inte att jämföra med en praktikants eller students. Och min kollega som fick en rejäl löneökning är långt ifrån professionell. Tvärt om, han vägrar jobba med kunder han tycker är tråkiga, sjukskriver sig when bakis, skriker könsord över hela kontoret, har kommenterat min ”röv” flertalet gånger. Kör ”sitt race”. Som uppenbarligen verkar uppskattas av min chef. Mycket.

Efter löneförhandlingen har jag blivit nollad i planeringssystemet, jag är inte inbokad på någonting.

Samma chef bad mig även följa med på en stor pitch (detta var innan lönesamtalet) där jag tydligen skulle vara rätt för målgruppen. Hade en dålig magkänsla, eftersom min chef och några andra (män) på byrån påpekat att ”det är ju bra att ha med en tjej på presentationen”. Var så ny och såg en chans att få jobba med en storkund så ifrågasatte inte uttalandet.

När vi kommer ut från pitchen utbrister chefen att ”vad bra att vi hade en snygg tjej med!”.

Vi vinner kontot och till en början är det jag som jobbar med det. Men efter några veckor får jag ett mail om att jag är utbytt och min kollega med lönen får det istället. Hur var det nu? Var jag med på pitchen för att jag var rätt för målgruppen eller för att vara kuttersmycke?

Anledningen jag får är att ”han är mycket roligare än du, och bättre på engelska”. Jag har jobbat som professionell komiker i flera år så I'd beg to differ. Se där! Kan visst engelska.

Vågar inte lyfta någonting, vill inte sabba stämningen. För ”vi är ju som en familj”. Jo tack.

"Det gick nån vecka och sen kallades jag in på samtal hos chefen. Jag fick sparken. Till en början sa chefen att det "inte funkade". Jag frågade om det gällde min graviditet och då svarade han utan att ens tveka ja. Men då jag hade provanställning hade jag ingen fallskärm och det var hans ord mot mitt."

Hade fått jobb på den "hippa" byrån och var så jäkla nöjd. Mitt tidigare jobb var väldigt mansdominerat och det nya jobbet såldes in som en nytänkande och jämställd byrå. Jag gick på det. Ganska fort började chefen flörta med mig. Till en början ganska oskyldigt och jag tänkte att han kanske inte fattat att jag var gift. Men ganska fort eskalerade det och jag insåg att jag behövde vara övertydlig med att jag var gift. Trots det fick jag vid varje aw hålla mig undan honom då jag var orolig över hur hans skulle bete sig och vid några tillfällen skickade han flörtiga sms efteråt, som jag ignorerade varje gång.

Jag gjorde ett helt perfekt jobb från dag ett, alla kunder var såå nöjda och mina projekt gick bättre än förväntat. Kollegorna var även de så nöjda och glada att ha mig på plats.

Men efter några månader blev jag gravid. Då jag mådde jävligt illa och spydde en hel del fick jag vara ärlig från början. Så jag berättade det för min chef, och jag såg hur hans blick totalt ändrades och blev djupt besviken. Som att han då insåg att hans flörtande var "kört".

Det gick nån vecka och sen kallades jag in på samtal hos chefen. Jag fick sparken. Till en början sa chefen att det "inte funkade". Jag frågade om det gällde min graviditet och då svarade han utan att ens tveka ja. Men då jag hade provanställning hade jag ingen fallskärm och det var hans ord mot mitt.

Men jag anmälde och fick hjälp via facket. Planen var att ta det till DO men då jag var gravid och trött och hade noll ork valde jag en överenskommelse. Men jag fick rätt och byrån blev tvungna att betala i alla fall. Dock blev det ingen påföljd för chefen eller byrån, pengar är ju inget problem. Så han jobbar kvar som vanligt. Jag har genom kontakter fått veta att jag inte var den första, och tyvärr inte den sista heller.

"Sexismen strösslades över oss tjejer dagligen. Sägningar som "Tjejer kan inte sälja" och "ja hon har fin röv i alla fall" var vardagsmat..."

Jag jobbade på produktionsbolag under ett av Sveriges största mediehus. Cheferna körde management by fear, det var välkänt, och sexismen strösslades över oss tjejer dagligen. Sägningar som "Tjejer kan inte sälja" och "ja hon har fin röv i alla fall" var vardagsmat, samt kommentarer och pikar om att vi tjejer borde faktiskt städa köket och tömma disken medan killarna spelade pingis. Jag blev befordrad till chef men skulle få lägre lön än de manliga kollegorna det var menat att jag skulle leda - "för annat vore ju konstigt?!". Tilläggas ska att mediehuset visste om den sexistiska kulturen men gjorde ingenting.

"Chefen beslutade att jag inte skulle vara med på möten med kunden mer efter det. Men hon förklarade även nedlåtande för mig att det är sånt som händer när man ser ut som en ”Disney prinsessa”."

Jag var med om ett kundmöte tidigt i min karriär där en av männen var flörtig, satt och stirrade på mig under hela mötet och insisterade på att all kontakt i ärendet skulle gå mellan honom och mig trots att jag var junior. Jag försökte vara professionell och ignorerade hans beteende men efter mötet tog jag upp med min kvinnliga chef att jag kände obehag. Chefen beslutade att jag inte skulle vara med på möten med kunden mer efter det. Men hon förklarade även nedlåtande för mig att det är sånt som händer när man ser ut som en ”Disney prinsessa”.

Min chef beslutade att jag fortsättningsvis skulle klä mig mer maskulint vid kundmöten för att inte dra "oönskad uppmärksamhet" till mig. Bland annat blev jag tvungen att ha uppsatt hår och kostymbyxor på mig. Jag blev även tillsagd att sätta upp håret vid tillfälle då jag hade det utsläppt och mötte ogillande när jag hade knälång klänning på mig.

Med andra ord gjorde chefen frågan om att en kund betett sig olämpligt till en fråga om att jag genom mitt utseende skulle orsakat situationen. Det ska noteras att jag alltid var klädd professionellt "business casual" på jobbet (även innan min chef lanserade den nya klädkoden). Har bytt jobb nu.

"Men frågar därefter: hur bra är du på att lyssna? Han tillägger snabbt att jag tar väldigt mycket plats i rummet (det kände han i samma stund vi hälsade). Utan att ge mig tid att svara så försvinner han iväg för att ta ett telefonsamtal."

Under min sista intervju för ett jobb på en av Stockholms mest kända PR-byrår så inleder majoritetsägaren med att säga att mitt case var fenomenalt bra. Men frågar därefter: hur bra är du på att lyssna? Han tillägger snabbt att jag tar väldigt mycket plats i rummet (det kände han i samma stund vi hälsade). Utan att ge mig tid att svara så försvinner han iväg för att ta ett telefonsamtal. När han kommer tillbaka påstår han sig vara väldigt besviken över att jag hittills inte ställt honom en enda fråga (när skulle jag haft tid för det?). Han är kvar i rummet i några minuter, tar sedan ett ytterligare telefonsamtal och återvänder inte till intervjun. Jag står som ett frågetecken och den andra personen som närvarade vid intervjun ser ut att vilja sjunka genom golvet.

När HR-ansvarig erbjuder mig jobbet så tackar jag nej pga dålig magkänsla. Blir dock övertalad med löftet att jag inte kommer behöva arbeta nära ägaren. Ett beslut som visat sig vara fel igen och igen. Under två års tid har han retat sig något enormt på att jag väckt självförtroende i folk. Att jag inte leder genom att sätta rädsla i andra människor. Och framförallt: att jag inte är rädd för honom.

När jag efter nästan två år på byrån väljer att sluta (pga honom) så säger han att byrån nu kommer bli "så himla mycket bättre”.

Summa summarum. Han har inte lärt sig någonting. Men jag har lärt mig att alltid lita på magkänslan.

"Manlig partner beter sig opassande i en bubbelpool med en junior tjej. Dagen efter snackas det skit om tjejen..."

Konferens på en av Sveriges största pr-byråer. Manlig partner beter sig opassande i en bubbelpool med en junior tjej. Dagen efter snackas det skit om tjejen och jag uppmanas av en annan senior man att inte berätta för partnerns fru.

Jag har redan legat med henne (hon som har festen) men det finns ju mycket vin kvar så jag stannar ett tag ändå
— Sagt av gift manlig chef på en av de största pr-byråerna på efterfest i junior singeltjejs lägenhet.

"Den ene skröt skämtsamt om sina erövringar via jobbet, hur han när han varit på en tidigare byrå blivit avsugen vid sitt skrivbord av en praktikant"

Två veckor in på mitt första jobb på en välkänd PR-byrå hamnade jag själv med två manliga kollegor på en AW. Särskilt den ene skröt skämtsamt om sina erövringar via jobbet, hur han när han varit på en tidigare byrå blivit avsugen vid sitt skrivbord av en praktikant, och jag fick höra anekdoter från kick off:er som spårat.

Jag fick senarare veta att han inte bara hade problem med alkohol och droger, utan också hur han köpt sex för att få leva ut sådant han inte kunde göra med sina ragg från krogen. Jag vet inte hur många som kände till det men han bar rätt mycket av en offerkofta pga uttalade svårigheter tidigare i livet och en good guy-stämpel genom en organisation han var och är särskilt engagerad i vilket gjorde att folk blundade för hans svineri.

Med en skämtsam underton talades det den där första AW-kvällen om utseendet på två andra nya kvinnliga juniorer. De båda männen jämförde fräschet och tighta kroppar, och hade inte tvekat om de fick chansen med en av dem, fick jag veta. Allt medan jag var med i sällskapet. Mina protester ignorerades med skratt. Jag vet aldrig hur de talade om mig när jag inte var med, men jag vet att jag efter det fick utstå både ovälkomna armar runt midjan, fötter som skavde mot mina under skrivbordet och ”skämtsamma” blinkningar.

Jag bar vetskapen om dessa män med mig tills jag slutade. Min chef sade vid nåt tillfälle att jag skulle säga till om den ena mannen blev för på - han hade märkt när han gjort närmanden, men jag såg mellan fingrarna för att det kändes för jobbigt att göra en stor grej av det. Idag jobbar vi inte längre tillsammans, men jag kan inte låta bli att fundera över om han fortfarande kommer undan.

"Den manlige projektledaren måste vara med och sen står det mellan mig och en av de seniora männen, eller som vd:n utrycker det - ”ska vi välja brains eller beauty?”

Jag är 27 och deltar på ett informellt möte på vd:ns kontor med mig och 4 seniora, manliga kollegor, varav 2 är delägare i byrån. Vi diskuterar vilka av oss i projektgruppen som ska närvara på ett kundmöte. Den manlige projektledaren måste vara med och sen står det mellan mig och en av de seniora männen, eller som vd:n utrycker det - ”ska vi välja brains eller beauty?”

Finns många exempel på liknande jargong från samma Vd. Vi vande oss vid att kvinnliga uppdragsgivare kunde refereras till som hora, manliga kollegor som ”flickor” när han ville vara nedlåtande etc.

"...de manliga delägarna gjort en sport av att charma och sedan ligga med kvinnliga kollegor (och ibland kunder), helst nya som inte känner till alla andra."

På en byrå jag var på har en av de manliga delägarna gjort en sport av att charma och sedan ligga med kvinnliga kollegor (och ibland kunder), helst nya som inte känner till alla andra. Att hans yngre fru periodvis satt i samma lokaler och att kollegorna ofta åkte på att passa deras små barn var inget hinder. Alla visste om detta, ingen sa något.

"...sen gick han runt bordet (framför kundens hela styrelse) för att kunna "hälsa ordentligt" - med en blöt kyss. Självklart hälsade han enbart så på kvinnor."

Hade en manlig kollega, cirka 30 år, som tyckte att det var passande att i lunchrummet säga att jag såg "sensuell" ut när jag hade läppstift. Hände två gånger. Den ena gången satt vår (manlige) vd bredvid och han sa visserligen att "så får man ju inte säga" men det faktum att han samtidigt gapskrattade förtog ju onekligen effekten. Istället fick jag själv ta på mig att skälla ut kollegan, som såklart var oförstående.

Hade en kund (gubbe, någonstans mellan 50 och 60 år) som varje gång vi hade möte skulle hälsa genom en blöt kyss på kinden. Försökte undvika det på alla sätt, t.ex. genom att placera mig på andra sidan konferensbordet och tydligt sträcka över handen för att hälsa. Han hälsade visserligen - sen gick han runt bordet (framför kundens hela styrelse) för att kunna "hälsa ordentligt" - med en blöt kyss. Självklart hälsade han enbart så på kvinnor. Jag var då ganska junior och hade svårt att protestera, det var ju "ändå en kund". Min mycket seniora manliga kollega visste att jag hatade det och såg det hända men gjorde ingenting för att hjälpa mig utan var helt tyst tills vi var tillbaka på kontoret.

"Efter det började sexanspelningarna hagla. Han stod och pratade om hur han trodde att jag var i sängen. Om hur han trodde att mitt och min dåvarande pojkväns sexliv såg ut, att jag nog gillade hårda tag och var bossig, trots att jag "låtsades" vara en sån pryd person."

När jag fick mitt första jobb efter gymnasiet var det på en av landets största byråer. Jag har inte koll på reklamvärlden, och förstod inte riktigt hur "lyxigt" det var att ha fått, om än som assistent, jobb på just det stället. Vi var två som hade samma tjänst, en kille som var nästan dubbelt så gammal som jag. Varje dag skulle vi serva kreatörerna på byrån och de flesta var fantastiska, men så fanns också den manliga kreatören som plötsligt ville att jag skulle köpa en kamasutrabok till ett jobb.

Efter det började sexanspelningarna hagla. Han stod och pratade om hur han trodde att jag var i sängen. Om hur han trodde att mitt och min dåvarande pojkväns sexliv såg ut, att jag nog gillade hårda tag och var bossig, trots att jag "låtsades" vara en sån pryd person. Min vädjan om att slippa jobba på kontot och med sexspåret tillsammans med honom blev istället att han öppet kunde håna mig. Han smög också upp bakom mig flera gånger för att lägga händerna på mina axlar och försöka massera mig.

Mitt i det hela var jag mest glad att jag klarade mig så lindrigt undan, och det var först senare jag insåg hur absurt det var att någon i en sån maktposition höll på så där.

Du är för nykter, du måste bli fullare så att du vill ligga med mig.
— Vice VD på stor reklambyrå till receptionist

"Han respekterade aldrig att jag ville välja min egna väg, få respekt och bli lyssnad på som professionell kreatör, som kollega. Han hade alla möjligheter att stötta mig framåt. Istället blev han kränkt använde sin makt emot mig"

Jag gav aldrig honom, den nya CDn, det han ville ha. Otaliga försök att få mig att nappa på hans inviter, få mig att uppmärksamma honom, tycka att allt han gjorde var rätt och bra. Att jag skulle täcka upp när han inte räckte till, svansa runt honom, skratta åt hans skämt. Trots att han visste att jag hade hög integritet, stort engagemang och viljan att vara en bra kreatör. Trots att jag är gay. Han respekterade aldrig att jag ville välja min egna väg, få respekt och bli lyssnad på som professionell kreatör, som kollega. Han hade alla möjligheter att stötta mig framåt. Istället blev han kränkt använde sin makt emot mig, tiden på byrån blev ett kämpande för att få gehör för mina idéer för mig som person.

"tre kvällar i rad har någon fyllt en hel toaletts väggar med lappar där det stod vad personen beskrev ingående vad den ville göra med mig sexuellt plus fyllda kondomer."

Jag jobbade som assistent på en av Sveriges största och bästa byråer. Det var många gånger manliga kollegor gick över gränsen men detta var det som fick mig att må sämst. Kom hem från en resa då min chef tar tag i mig och berättar att tre kvällar i rad har någon fyllt en hel toaletts väggar med lappar där det stod vad personen beskrev ingående vad den ville göra med mig sexuellt plus fyllda kondomer. Det ända min chef kunde få ur sig om vad som stod (eftersom jag tjatade) ”typ att det stod saker som att han ville ta dig bakifrån fast lite grövre” och saker om mitt hår (som säger en del om mitt utseende).

Alla på kontoret visste om detta, eftersom det gick ut mail varje kväll det hade hänt. Städaren plockade ner det tre kvällar i rad, mina chefer frågade ut de jag umgicks med, lite arga mail, jag polisanmälde. Sen hände inget mer. Jag ville inte säga upp mig, men jag klarade inte av att gå runt där och inte veta om jag pratade med personen som hade skrivit att han ville knulla mig bakifrån. Mysig kille som antagligen jobbar kvar.

"När hen dessutom rörde min kropp på ett märkligt och opassande sätt tog jag upp det med chefen; som sa att kollegan inte menar något med det, "hen är ju så där", och att det nog "bara" var precis som jag själv sa: en härskarteknik."

På praktikplatsen gav en äldre kollega mig flera tips på hur jag kunde flörta (underförstått ligga) mig till ett jobb. När hen dessutom rörde min kropp på ett märkligt och opassande sätt tog jag upp det med chefen; som sa att kollegan inte menar något med det, "hen är ju så där", och att det nog "bara" var precis som jag själv sa: en härskarteknik.

Chefen sa också att kollegan varit likadan mot tidigare praktikanter, även om det "aldrig varit lika allvarligt". Självklart fick det inga konsekvenser. Fram tills dess hade jag tänkt att chefen var en av de good guys.

"Somnade gjorde jag, men vaknade av att han tagit min hand och låg och sög på mina fingrar. Jag drog undan handen men vågade aldrig ta upp det."

Jag med team och kund flög utomlands i business class och det hela var ganska glassigt. Det var sådana säten man ligger ned och sover i, och jag 25år, hamnade bredvid kunden, en man i 40årsåldern, på en egen rad. Vi var båda ganska flygrädda och drack en del i tron om att kunna somna lättare. Somnade gjorde jag, men vaknade av att han tagit min hand och låg och sög på mina fingrar. Jag drog undan handen men vågade aldrig ta upp det. Jag hade ju fått en resa.

"Du är bara där du är för att den här inflytelserika personen är förälskad, inte för att du är kompetent"

Jag har haft en senior kvinnlig kollega som i flera år spridit och upprätthållit bilden av att en senior manlig kollega och partner på byrån skulle vara kär i mig utan att det finns några som helst belägg för det. Han har aldrig sagt eller gjort något mot mig som skulle tyda på detta men ändå håller hon ständigt denna ”sanning” vid liv gentemot mig och andra kollegor och insinuerar att ”du är bara där du är för att den här inflytelserika personen är förälskad, inte för att du är kompetent”.

Vafan, de är ju sinnessjuka alla de där brudarna, och sura för att jag inte vill skaffa barn med dem.
— Känd pr-profil svar på frågan varför fyra olika personer sagt att de blivit sexuellt ofredade av honom

"Jag vaknar av att en äldre, gift, manlig kollega lagt sig bakom mig där jag somnat och för handen innanför mina byxor. Han kör upp sina fingrar i mig. Jag vågar inte göra något utan låtsas sova vidare."

Jobbresa. Jag vaknar av att en äldre, gift, manlig kollega lagt sig bakom mig där jag somnat och för handen innanför mina byxor. Han kör upp sina fingrar i mig. Jag vågar inte göra något utan låtsas sova vidare. Som ung på byrån fick jag ofta höra att folk skulle betala för att ha mitt jobb, att jag kunde bli ersatt på en dag. Aldrig att jag vågade säga till. Jag kände enbart skam för att han såg mig som en kropp istället för en professionell medarbetare.

”Det är så bra att ha med X i möten med män, det blir trevligare stämning, dom har liksom någon att titta på medan vi pratar.”

Första månaden som praktikant. En kund är arg pga misslyckat projekt, någon måste åka och träffa kunden för att reda ut situationen. Min manliga chef tycker att jag ska åka ut och träffa dom ensam och säger: ”Inga problem, det är bara att X sätter på sig en kort kjol och ler lite så blir nog grabbarna glada igen”

Samma chef om varför jag är bra att ha med i möten. ”Det är så bra att ha med X i möten med män, det blir trevligare stämning, dom har liksom någon att titta på medan vi pratar.”

Samma chef full på fest. Min kille är med på festen och ger mig en puss. Chefen får syn på det och säger till min kille medan han tittar stint på mig: ”Du vet väl att varje gång du pussar henne så får alla vi göra samma sak?” Han tittar sen menande på mina övriga kollegor, som ignorerar situationen. Jag och min kille åker hem.

Kund som nyss flyttat till Sverige från England svarar på frågan om hur han gillar Sverige så långt: ”Jag älskar Sverige det är vacker natur och så men jag hatar kvinnorna här. Dom är vackra att titta på men dom förstör allt med sitt prat. Jag önskar att dom bara kunde hålla käften.” Mina manliga kollegor skrattar hjärtligt. Dom förstår inte alls varför jag tagit illa upp när jag tar upp det i efterhand.

Kollega: ”Varför har du glasögon på dig? Jag: ”För att jag ser dåligt...” ”Du är mycket sexigare utan. Du är det enda ögongodis jag har här på kontoret, förstör det inte med glasögon.” Jag skakar på huvet och tittar på min andra manliga kollega som hör samtalet, denne tittar bort och ignorerar situationen.

"...fick svaret av min manliga chef att det kanske gick att genomföra om jag tog av mig kläderna och dansade magdans för honom först."

Jag kom med utvecklingsidéer till hemsidan för företaget jag jobbade på och fick svaret av min manliga chef att det kanske gick att genomföra om jag tog av mig kläderna och dansade magdans för honom först. Jag struntade i att komma med fler goda idéer efter det.

"han sätter sig ner, sprider ut benen och vänder sig mot mig med frågan. "- Vad har du att erbjuda då?". Sedan sliter han upp min skjorta (tryckknappar). Jag pekar på hans skärm där ett bildspel av hans fru och barn rullar och går där ifrån."

Det var på en byråfest. Jag var ny i branschen och på jakt efter uppdrag. Han kommer fram till mig och säger att han hört att jag söker jobb och ber mig följa med. Vi går in till hans skrivbord och han sätter sig ner, sprider ut benen och vänder sig mot mig med frågan. "- Vad har du att erbjuda då?". Sedan sliter han upp min skjorta (tryckknappar). Jag pekar på hans skärm där ett bildspel av hans fru och barn rullar och går där ifrån.

Lite senare (efter mer alkohol) skriker han åt mig fler gånger "- Varför gör du så här mot mig?". Kvällen slutade med att hans kollegor tog hand om honom och jag blev eskorterad till efterfesten av en ung gentleman som sa att jag inte skulle behöva vara med om sån skit.

"Kunden var ofta väldigt närgången och tafsade så fort han chansen. Jag var alltid obekväm med att vara ensam i samma rum som honom."

Jag var juniorkonsult på en stor byrå i Stockholm och fick under en tid sitta uthyrd för att styra upp ett projekt på plats hos kund. Kunden var ofta väldigt närgången och tafsade så fort han chansen. Jag var alltid obekväm med att vara ensam i samma rum som honom. När jag kom tillbaka till byrån märkte en av mina äldre mer seniora kollegor hur kunden höll på och ställde sig sedan alltid mellan oss för att freda mig från kunden när han kom på möten.

På ett mingel som byrån sedan arrangerade blev kunden väldigt full och bestämde sig för att vi skulle prata bara han och jag. Min äldre kollega ställde sig återigen mellan oss och bad kunden att låta mig vara ifred. Efter en stunds diskussion dem emellan så gick kunden därifrån.

Jag slutade på byrån och har efter det fått reda på att kunden tafsat och trakasserat flera unga kvinnor på byrån. Jag pratade aldrig med ledningen om kundens beteende, dels för att jag hade en så otrygg anställning att jag var rädd att få gå på dagen om de upplevde mig som jobbig, men även för att några gånger tafsade kunden framför ögonen på personalchefen utan att hen sa något eller agerade.

Och eftersom att grabbar har grabbar om ryggen fick jag fick sparken.

"Strax efter bjuder pr-agenten inte med mig på ett mingel som alla ska gå på efter jobbet. De berättar inte ens att de ska dit."

En senior pr-agent som manipulerat och maktspelat mot mig från första stund jag började på pr-byrån gör mig ansvarig för ett projekt på byrån. Det är han och jag som ska jobba med projektet. Jag tänker - nu händer det. Nu ska jag visa att jag kan! Jag jobbar hårt, sätter mig in i uppdraget och projektplanerar. Men plötsligt märker jag att jag inte är inbjuden till nästa möte med kunden. Jag undrar såklart vad som händer och vad jag ska göra om jag inte kan träffa kunden i mitt eget projekt.

Strax efter pratar han med mig i enrum och berättar att jag inte jobbar med kunden längre, för att uppdraget är för svårt. För komplext. Jag vänder mig då till VDn som ger förklaringen "Det kanske är så att det finns missnöje med din leverans" och "Du har inte riktigt gjort rätt, bara". Det här är den enda förklaring jag får till varför jag inte jobbar i projektet. Strax efter bjuder pr-agenten inte med mig på ett mingel som alla ska gå på efter jobbet. De berättar inte ens att de ska dit. Jag sitter kvar på kontoret men har inte längre någon beläggning. Och jag vet inte vad jag gjort fel. Klarade nästan ett år på det stället.

"Jag försöker gå där ifrån men han trycker upp mig mot baren. Väser i mitt öra att jag är en "Jävla hora" och "Det är jävligt farligt att säga nej till mig när jag vill ha det trevligt"."

Sommarfest på en av Sveriges största byråer. En av byråns högst ansedda designers tar mig på rumpan flera gånger. Jag slår bort hans hand. Han tar mig hårt mellan benen. Jag försöker gå där ifrån men han trycker upp mig mot baren. Väser i mitt öra att jag är en "Jävla hora" och "Det är jävligt farligt att säga nej till mig när jag vill ha det trevligt". Jag springer där ifrån.

När jag anmäler till chefen skyller de på att han har lite svåra alkoholvanor. Han får en varning om att bete sig på fest. Jag säger upp mig och är fortfarande rädd att möta honom på stan. Han jobbar fortfarande kvar.

"..De pratar alltså om att han alltid brukar gå till prostituerade när byrån är ute och reser."

Hela byråns ledning sitter i lunchrummet. Jag är den enda som är junior och den enda som inte är man förutom VDn. Samtalet går in på tidigare byråresor som de gjort. Alla pratar om att en av seniorkonsulterna alltid försvinner på kvällen och sen kommer hem tidigt på morgonen "mycket gladare".

De pratar alltså om att han alltid brukar gå till prostituerade när byrån är ute och reser. När jag typ tar ett djupt andetag för att visa att jag är obekväm säger VDn till mig "Ja såhär är det hos oss, det får man bara vänja sig vid". Alla skrattar som att det är superspännande och kul!

"Under flera möten kommenterade han mitt utseende på olika sätt, "söt liten tjej"."

Jag var junior och kunden var en högt uppsatt chef (minst 20 år äldre än mig) på ett medelstort bolag. Under flera möten kommenterade han mitt utseende på olika sätt, "söt liten tjej" och så vidare. Vid ett tillfälle var jag och mina kollegor på en konferens hos bolaget i fråga och kunden blev märkbart full. Han blev närgång och mot slutet av kvällen satt han mest och stirrade på mig i tystnad medan jag pratade med hans kollegor. När jag sa hejdå till sällskapet och skulle ta mig hem tog han mig åt sidan och frågade om vi skulle ta en taxi till honom. Jag sa nej och han stod tyst kvar. Vid nästa möte fortsatte hans kommentarer om mitt utseende.

"Väl där hittade jag honom instängd i ett konferensrum, smekandes sin framhalade penis."

På en reklambyrå samarbetade vi ofta med vår VD:s vänner på en PR-byrå för att gemensamt kunna ta oss an mer omfattande uppdrag. Vid ett tillfälle kallade den kundansvarige mannen på PR-byrån till ett planeringsmöte, där bara han och jag skulle närvara. Väl där hittade jag honom instängd i ett konferensrum, smekandes sin framhalade penis. ”Men jag ser ju på dig att du är tänd på mig också”, svarade han när jag förklarade att jag var äcklad. Efteråt bad han om ursäkt, men hotade i samma andetag med att förstöra min karriär om jag någonsin berättade för någon.

Så jag berättade aldrig för någon, förrän nu. Efter en tid av riktigt svår stämning under de projektmötena vände han sig till min VD, alltså sin vän, och menade att jag höll på att ruinera relationen med vår gemensamma kund genom mina ”omfattande samarbetssvårigheter”. Och eftersom att grabbar har grabbar om ryggen fick jag fick sparken.

..och hur de ser fram emot att bli äldre så att de kan ragga på “fräscha branschtjejer” när deras ”flickvänner hemma fött barn och blivit slappa där nere”.
— Elever från välkänd reklamskola

"Mina manliga kollegors erfarenheter och kompetens efterfrågas. Mina, och mina kvinnliga kollegors, erfarenheter ignoreras."

Mina manliga kollegors erfarenheter och kompetens efterfrågas. Mina, och mina kvinnliga kollegors, erfarenheter ignoreras. Som om allt vi gjort tidigare bara "tog oss genom dörren" till byrån. Väl där är vi blanka blad, redo at läras upp av de seniora konsulter vi ska assistera.

Eller som min vd ofta säger till mig "du är en sådan oslipad diamant!" och så ler han stolt. Jag tror att han är stolt över att just han och vår byrå får slipa mig. Nu är jag så slipad att jag är sjukskriven.

"På vår senaste klassträff satt de coola kreatörsgabbarna och skröt om hur mycket de smygstirrar på sina kvinnliga kollegors bröst om dagarna"

Jag fyllde 27 år i somras och mina jämnåriga från Berghs är i samma ålder. Trots att vi är unga ser jag hur killarna från min klass håller på att förvandlas till de snuskiga vider den här branschen gör alla män till. På vår senaste klassträff satt de coola kreatörsgabbarna och skröt om hur mycket de smygstirrar på sina kvinnliga kollegors bröst om dagarna, hur de slipper undan ansvar eftersom att man ”som kille har en gräddfil till att slippa administration” och hur de ser fram emot att bli äldre så att de kan ragga på "fräscha branschtjejer" när deras ”flickvänner hemma fött barn och blivit slappa där nere”.

Fräscht. Undra var de fått allt det där ifrån? En helt skev kultur buren av otaliga generationer MadMen-reklamare kanske?

"Har fått höra otaliga gånger att jag måste "ta plats" och "jobba på min pondus"

Sån här härlig vardagssexism, ni vet. Jag och mina unga kvinnliga kollegor blev refererade till som "unga barnlösa kvinnor" av vd. Har fått höra otaliga gånger att jag måste "ta plats" och "jobba på min pondus". En kollega som ska "Kom nu flickor" när jag och en annan kollega ska ta oss tid för att gå in i brainstormingmöte för hans kund. Vi är över 30, kompetenta, kreativa, smarta, har inga problem med att leda möten eller driva på stora kundprojekt samt har valt att inte skaffa barn än - håll käften.

"Min kollega visar bilder på "piffiga bröst" och frågar om jag längtar tillbaka till när mina var som dem."

När #metoo drog igång tänkte jag vilken tur jag har som aldrig har blivit utsatt. Normalisering.

Kick off på en liten äventyrsö i Småland där vi alla sover i stora militärtält. Min chef och tillika delägare av byrån envisas med att han ska sova i min sovsäck. Mina nej ignoreras, men till slut säger min kollega till honom på skarpen.

Min kollega visar bilder på "piffiga bröst" och frågar om jag längtar tillbaka till när mina var som dem.

Sitter i utvecklingssamtal med min chef / VD på stor byrå och plötsligt är han tvungen att visa mig lite skämt som hans svärfar skickat till honom på mailen. Väldigt sexistiska.

"När vi vid ett tillfälle sitter själva i ett rum kör han in sitt ansikte i min hals och drar ett djupt andetag samtidigt som han säger att inget gör honom så brunstig (?!) som en kvinnas doft."

När jag var juniorkonsult på en byrå anställs en senior. Han kommenterar hur min kropp ser ut i olika plagg på ett gillande sätt. När vi vid ett tillfälle sitter själva i ett rum kör han in sitt ansikte i min hals och drar ett djupt andetag samtidigt som han säger att inget gör honom så brunstig (?!) som en kvinnas doft. Min kvinnliga chef uppmärksammade situationen och gav mig allt stöd jag behövde.

"Det var väldigt tydligt att vår kompetens inte räknades för att vi a, var unga tjejer och b, inte var från Stockholm."

Min arbetsplats anlitade en känd byrå i Stockholm för varumärkes- och kampanjarbete för något år sedan. Förutom att de två manliga delägarna levererade ett mediokert resultat var de extremt arroganta mot mig och den projektledare de arbetade närmast (också hon en relativt ung tjej).

En av dem hade kort erfarenhet av att arbeta på tidningsredaktion, vilket han hela tiden hänvisade till utan att ta någon som helst notis vid att både jag och projektledaren är erfarna journalister (jag har jobbat flera år som chef på en dagstidning). De spred rena lögner om hur redaktionellt arbete fungerar och behandlade våra invändningar som "tyckande".

När vi ifrågasatte något eller ville att de skulle klargöra otydligheter i kampanjen som de initierat (och som vi hade att utföra) började de runda oss och gå direkt till vår högsta chef som åt ur deras hand. Det var väldigt tydligt att vår kompetens inte räknades för att vi a, var unga tjejer och b, inte var från Stockholm.

Senare simulerar han oralsex över bordet mot en mycket yngre kollega.

"en känd branschprofil under vår utbildning skriver till en kvinna min klass via ett offentligt socialt medium att hon borde lärt sig att sätta upp håret så att hon inte ser så ”flickaktig” ut."

När en känd branschprofil under vår utbildning skriver till en kvinna min klass via ett offentligt socialt medium att hon borde lärt sig att sätta upp håret så att hon inte ser så ”flickaktig” ut. Det är alltså hans första tips till en ung PR-tjej som ska ut i branschen. Han har haft toppjobb efter toppjobb sedan dess, trots att hans sexistska kommentar finns dokumenterad i vår branschtidning.

"Han blir väldigt full på middagen, fäller sexistiska kommentarer om kvinnor som faller honom i smaken och uppmanar manliga kollegor att "ta de snygga uppklädda tjejerna först så tar han de som blir över"."

En stor pr-byrå har konferens. En manlig koncernchef från telekombolag som för tillfället sitter i byråns advisory board är gäst på konferensen. Han blir väldigt full på middagen, fäller sexistiska kommentarer om kvinnor som faller honom i smaken och uppmanar manliga kollegor att "ta de snygga uppklädda tjejerna först så tar han de som blir över". Senare simulerar han oralsex över bordet mot en mycket yngre kollega. Flera personer rapporterar detta till ledningsgruppen. Inget händer utan personen får vara kvar i byråns advisory board.

"Lita aldrig på had en branschman säger om en branschkvinna när han snackar ner henne, lova det."

Det skär i mig varje gång jag hör en man i branschen prata om någon kollega som "jobbig" eller "hysterisk". I tio av tio fall innebär det att mannen betett sig som ett rövhål, blivit tillsagd av en "jobbig kvinna", inte lyssnat utan fortsatt med sitt rövhålsbeteende och tillslut har kvinnan blivit vansinnig. Det är då man får epitetet "hysterisk. Lita aldrig på had en branschman säger om en branschkvinna när han snackar ner henne, lova det.

"vad gjorde du egentligen med dendär mörkhyade mannen* igår egentligen? Det såg ut som om ni stod och grovhånglade hela kvällen!"

Jag var 24 år och hade nyligen börjat min praktik på en väletablerad PR-byrå i Stockholm. Vi skulle gå ut för att äta middag ihop (hela byrån alltså) på en restaurang och jag hamnade mitt emot VD:n. Någon gång under middagen lutade han sig fram över bordet för att säga till mig ungefär ”vet du hur man bäst raggar på tjejer ute på krogen?” Lite försiktigt svarade jag att nej, det viste jag inte, varpå han fortsätter ”jo, man går upp till henne när hon står och pratar med sina tjejkompisar och högt säger, så att alla hör, ’vad gjorde du egentligen med dendär mörkhyade mannen* igår egentligen? Det såg ut som om ni stod och grovhånglade hela kvällen!’ Då, serrö, så kommer hon bli jättenyfiken och svansa efter dig hela kvällen!” Han skrattade belåtet och blinkade mot mig, jag unvek att prata med honom resten av kvällen. Skäms än idag – mer än 4 år senare – att jag inte sa ifrån, att jag inte ens vågade byta plats under middagen...

** han använde ett annat ord för mörkhyad som jag inte tänker upprepa.

Vid middagen börjar vår fulla VD detaljerat berätta om sin 14-åriga sons ”vuxenkuk”.

"skulle planeras resor, fika eller aw lades däremot utan undantag "lullull-jobbet" och "piffet" på de yngre tjejerna på byrån. Var det större tillställningar deltog männen med "kreativa koncept" och bidrog med "kloka tankar""

Jobbade på en byrå som pratade MYCKET om jämställdhet och skröt om sina kundprojekt där de hjälpte kunder att kommunicera sitt jämställdhetsarbete etc. I ledningsgruppen fanns förvisso både kvinnor och män men de högsta positionerna och de som hade personal under sig var givetvis män. När det anordnades interna eller externa event, skulle planeras resor, fika eller aw lades däremot utan undantag "lullull-jobbet" och "piffet" på de yngre tjejerna på byrån. Var det större tillställningar deltog männen med "kreativa koncept" och bidrog med "kloka tankar", men att se till att det fanns kaffe, handlades blommor eller vad som nu kunde behövas fanns ingen tid till. De hade ju vIkTiGa KUNDPROJEKT att jobba med.

Minns särskilt en gång när jag sprang omkring och plockade glas på ett mingel vi bjudit in till och ber en manlig kollega om lite hjälp pga lokalen såg riktigt skräpig ut. Han tog två glas, ställde de på ett bord precis utanför (köket låg ca 5 meter bort), och sa: Sådär ja, nu har jag varit duktig. Det är ju bra om vi kan dela upp arbetsuppgifterna lite så att var och en gör det de är bra på - och jag är bättre på att underhålla folk än att städa.

Till saken hör att vi unga kvinnor konsekvent tilldelades mindre jobb och hade svårt med beläggningen - vilket vi fick höra var ett problem - vårt problem, inte de som fördelade. Snacka om dubbelbestraffning!

"24 år, chef säger: knäpp upp blusen lite i pitchmötet. 26 år, manlig kund tittar bara på männen i rummet och tilltalar bara dem även när jag frågar saker eller håller presentation."

4 egna erfarenheter. 24 år, chef säger: knäpp upp blusen lite i pitchmötet. 26 år, manlig kund tittar bara på männen i rummet och tilltalar bara dem även när jag frågar saker eller håller presentation. 28år manlig kollega säger: men det är ju bevisat att män är bättre på strategi än kvinnor, men kvinnor är ju svinbra på kundrelationer. 35 år, manlig vd känner sig sviken och förd bakom ljuset när jag berättar (i lagstadgad tid) att jag är gravid, jag blir därefter ignorerad i 3 månader och under omorganiseringen nedplacerad till sämre tjänst.